Göteborgs Konserthus Gästspel: Mahler och Haydn

JOSEPH HAYDN (1732-1809) SINFONIA CONCERTANTE B-DUR HOB 1:105 Allegro Andante Allegro con spirito Under 30 år verkade Joseph Haydn som kapellmästare och musikleverantör hos furstehuset Esterhazy som residerade omväxlande i Wien och på eget slott i Eisenstadt vid ungerska gränsen. Mot slutet av perioden började han bli efterfrågad även i andra länder men kunde på grund av sin tjänst inte resa utomlands. Efter Nikolaus Esterhazys död 1790 upplöstes hovorkestern och Haydn fick möjlighet att själv bestämma över sitt liv. Beställningar från utlandet hade kommit förr, men nu erbjöds han både gästspel och anställningar. Sedan tidigare hade violinisten och impressarion Johann Peter Salomon försökt intressera honom för London. Genom den nyvunna friheten behövdes nu ingen övertalning. På nyåret 1791 anlände Haydn till världsstaden vars musikliv hörde till Europas mest livaktiga. Han fick till sitt förfogande en mängd framstående musiker och lade med sina konserter 1791-1792 (liksom vid ett andra besök några år senare) den brittiska musikpubliken för sina fötter. Den mest kända Haydnmusiken från de här åren är symfonierna nr 93-104, de tolv Londonsymfonierna. Under samma period tillkom också Sinfonia concertante, ett av hans förvånansvärt få verk av konserttyp men ett av de främsta. Att det över huvud taget blev skrivet kan vi tacka de skickliga engelska musikerna för, särskilt blåsarna imponerade mycket på Haydn. De fick framträdande soloinpass i flera av symfonierna men det var endast i kvällens Sinfonia concertante använde han sig av den konsertanta stilen fullt ut. Stilistiskt kan man associera till Johann Sebastian Bachs yngste son Johann Christian som komponerat flera verk i samma genre. Denne hade varit högt firad i London så det var säkert ingen tillfällighet att Haydn följde samma modell. SVEN KRUCKENBERG

GUSTAV MAHLER (1860-1911) SYMFONI NR 1 D-DUR "TITAN" Langsam. Schleppend. Im Anfang sehr gemächlich Kräftig bewegt, doch nicht zu schnell. Trio. Recht gemächlich Feierlich und gemessen, ohne zu schleppen Stürmisch bewegt När den 27-årige Gustav Mahler 1887 ombads fullborda Carl Maria von Webers efterlämnade komiska opera Die drei Pintos befruktade det hans eget skapande. Inspirerad började han omedelbart skissa på en egen symfoni som fullbordades i sin femsatsiga version i mars 1888. Den 20 november året därpå uruppfördes den första symfonin i Budapest med tonsättaren själv som dirigent. Musiken väckte våldsam kritik, för det här var något man inte hade väntat sig. Mahler hade gjort sig känd som en lysande operadirigent men som tonsättare var han praktiskt taget okänd, och nu kom han med en ambitiös, stilistiskt brokig och märkligt personlig symfoni. Visst handlar den om honom själv, som allt annat han skrivit. "Så länge min erfarenhet kan sammanfattas i ord, skriver jag ingen musik om den. Mitt behov av att uttrycka mig själv musikaliskt - symfoniskt - börjar där de musikaliska känslorna vacklar vid den dörr som leder till den andra världen - den värld där saker och ting inte längre skiljs åt av tid och rum." Från början var symfonin femsatsig och det fanns ett utförligt program till varje sats, men Mahler har senare förnekat allt ickemusikaliskt innehåll i symfonin, trots att den ofta fått behålla namnet "Titan", hämtat från en roman av Jean Paul som antydde en hjältestämning. Vid kommande framföranden uteslöt Mahler en av de fem satserna, Blumine. Få verk av Mahler har sedan genomgått så många revideringar - ända fram till 1898. När man på 1960-talet hittade första versionen kunde man konstatera att skillnaderna var stora. Den första satsen kallades ursprungligen "Vår utan slut" och bygger på den pastorala sången Ging heut Morgen übers Feld ur den då ännu ouppförda sångsviten Lieder eines fahrenden Gesellen (1885). Inledningen är manande: det börjar med en oförglömlig känsla av rymd och stillhet. Kanske tänkte Mahler på när han lämnats ensam i skogen av sin far med tillsägningen att inte flytta på sig förrän fadern kom tillbaka - och det dröjde många timmar. Efterhand bryter tematiska fragment fram: hornsignaler, trumpetfanfarer, fågelsång. Det blir snabbare och ljusare och musiken når en första klimax innan allt kollapsar och vi är tillbaka i inledningens stillhet. Därpå upprepas hela denna process med nya teman och förvandlingar av de gamla, och en ännu mer överväldigande höjdpunkt. Andra satsen gick först under namnet "Fulla segel" och speglar en längtan till naturen och livliga, österrikiskt inspirerade bonddanser. "Sorgmarsch à la Callot" kallade han den tredje satsen, och konstnärens åsyftade etsning visar hur den döde jägaren bärs på bår av skogens djur. Det är en parodisk bild och en i högsta grad parodisk musik, som bygger på den kända barnvisan Broder Jakob i en ironisk, grotesk och bitter mollversion. I triodelen förekommer ytterligare ett citat ur Lieder eines fahrenden Gesellen. Finalen är ett sårat hjärtas förtvivlan. Rubriken på satsen lånade han från Dante: "Från inferno till paradiset". Nog kan musiken tyckas börja i helvetet, och nog var Mahler i alla fall en bra bit på väg till paradiset. Men ända fram nådde han inte ännu, det gjorde han först i andra symfonin - och den påbörjades omedelbart efter den första. STIG JACOBSSON

The Guardian har hyllat European Union Youth Orchestra för sitt "fängslande och upprymda orkesterspel, fullt av energi, med knivskarpt fokus och utbredd djärvhet… och en teknisk kapacitet som är rent av skrämmande". Orkestern bildades 1976 och har allt sedan dess fungerat som en bro mellan musikhögskolorna och den professionella musikvärlden för generationer av Europas finaste musiker. European Union Youth Orchestra har samarbetat med flera av världens främsta dirigenter och musiker, bland dem Daniel Barenboim, Leonard Bernstein, Sir Colin Davis, Herbert von Karajan och Svjatoslav Richter, samt framförallt med sina tre tidigare chefdirigenter Claudio Abbado, Vladimir Ashkenazy och Bernard Haitink (chefdirigent laureate) samt den nuvarande Vasilij Petrenko. Orkestern har framträtt i flera av världens ledande konserthus: Royal Albert Hall, Musikverein, Carnegie Hall och Boston Symphony Hall samt besökt fyra kontinenter och 43 länder. Hittills har 3000 musiker passerat i orkesterns historia och många av dem är nu kända dirigenter, solister, lärare och instrumentalister verksamma i orkestrar som Berlins filharmoniker, London Symphony Orchestra, Concertgebouworkestern och Boston Symphony Orchestra. European Union Youth Orchestra har sitt sommarviste i Grafenegg som också är orkesterns konserthuspartner. Orkestern grundades av Joy och Lionel Bryer 1976 och har i 40 år varit EU:s kulturambassadör. Statscheferna i EU:s alla medlemsstater är European Union Youth Orchestras hedersbeskyddare, liksom Europakommissionens och Europaparlamentets presidenter.

Den ryske dirigenten Vasilij Petrenko är sedan 2009 chefdirigent för Royal Liverpool Philharmonic Orchestra och sedan 2013 för Oslo filharmoniska orkester. Förra året utsågs han till chefdirigent för European Union Youth Orchestra och från och med i år är han förste gästdirigent för Rysslands statliga akademiorkester. Vasilij Petrenko är också en regelbunden gästdirigent hos orkestrar som London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Philharmonia Orchestra, Ryska Nationalorkestern, Franska Nationalorkestern, Tjeckiska filharmonin, Philadelphia Orchestra, Los Angeles Philharmonic, Boston Symphony Orchestra, Chicago Symphony Orchestra och NHK-orkestern i Tokyo. Bland prestigefyllda festivaler han bjudits in till finns Edinburghs festspel, Grafenegg-festivalen och BBC Proms. Bland höjdpunkterna säsongen 2016-2017 kan nämnas turnéer med European Union Youth Orchestra, gästspel i Europa och Asien med Oslofilharmonin samt Beethovens samtliga symfonier med orkestrarna i Liverpool och Oslo. Vasilij Petrenko framträder också i Europas stora operahus och har ett 30-tal operor på sin repertoar. Han är flitig i inspelningsstudion och har hyllats för utgåvan av Sjostakovitjs samtliga symfonier med Liverpool-orkestern (Naxos), liksom inspelningarna av Rachmaninovs symfonier och pianokonserter med Simon Trpceski (Avie). 2016 ges Tjajkovskijs samtliga symfonier ut (Onyx). Tillsammans med Oslofilharmonin har han spelat in Sjostakovitjs båda cellokonserter med Truls Mørk (Ondine) samt musik av Skrjabin i en planerad utgåva av samtliga symfonierna (Lawo).