Göteborgs Konserthus Mästerviolinisten James Ehnes

FELIX MENDELSSOHN (1809-1847) SYMFONI NR 5 I D-DUR OP 107 "REFORMATIONSSYMFONIN" Andante. Allegro con fuoco Allegro vivace Andante Andante con moto. Allegro vivace. Allegro maestoso Egentligen skulle Felix Mendelssohns femte symfoni ha nr 2 i ordningsföljd och vara färdigkomponerad till 300-årsminnet av Reformationen 1830, och minnet av Augsburgsbekännelsen, inledningen till protestantismen 1530. Men Mendelssohn blev sjuk och fick också mässling i slutskedet och kunde inte skriva färdigt sin symfoni. Den blev klar i maj, men det var för sent för festligheterna. Den blev istället spelad första gången i Berlin den 1 november 1832 med tonsättaren som dirigent. Visserligen i ett reviderat skick, men efter 1838 ville inte Mendelssohn att den skulle spelas mer, han ansåg att den var för ungdomlig. Så den framfördes inte igen förrän 1868, 21 år efter tonsättarens död, och hade då fått numreringen 5, den sista av symfonierna. Liksom i den skotska tredje och den italienska fjärde symfonin så syftar den femte symfonin bara till att presentera ämnet, inte att porträttera det. Det beror kanske också på att han gjorde andra och tredje satserna mycket kortare än yttersatserna. Dramatiken i första och fjärde satserna överskuggar helt de båda mellansatserna. I första satsens inledande långsamma andante, citerar Mendelssohn "Dresden Amen" i stråkarna, som egentligen inte har någonting med 1500-talets reformation att göra, den är från 1700-talet. En melodi som Richard Wagner också skulle använda som Graalens ledmotiv i operan Parsifal 1882. Mässingsblåsarna bryter med krigsrop och Dresden Amen återkommer i stråkarna innan Allegro con fuoco sätter igång med satsens andra tema. Andra satsen är betydligt lättare och kortare till sin karaktär. Liksom tredje satsens Andante där Dresden Amen återkommer kort i stråkarna och också den första satsens andra tema. Fjärde satsen är i sonatform. Den grundar sig på Martin Luthers hymn "Vår Gud är oss en väldig borg" och både inleder med hela psalmen och avslutas också med att hela orkestern spelar inledningen till psalmen en gång till. GUNILLA PETERSÉN

LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) VIOLINKONSERT D-DUR OP 61 Allegro non troppo Larghetto Rondo: Allegro Pianisten Beethoven kunde någorlunda föra en stråke också. Några få bevarade vittnesmål gör troligt att han långtifrån var någon virtuos, men han satt likafullt i det lilla hovkapellet i Bonn som altviolinist i unga år. År 1870 hittade man fragment av en första sats till en violinkonsert i C-dur från den tiden. Flera försöks har gjorts att få ut något begripligt av de där 259 råddiga takterna. Så gick det 15 år innan Beethoven tog itu med en violinkonsert igen. Han hade då lärt känna åtskilliga violinvirtuoser och skrivit för dem ibland: Kreutzersonaten vittnar bland annat om det. Fast denne Rodolphe Kreutzer spelade aldrig "sin" sonat. Han tillhörde de många som slog ifrån sig sådan "obegriplig" musik. Just franska fiolspelare tycks ha engagerat Beethoven - i synnerhet på den tid när han svärmade för Napoleon och funderade på att flytta till Paris. Men violinkonserten skrev han för Franz Clement, ett före detta underbarn, som farit Europa runt åravis i pappas regi. På originalmanuskriptet kan man läsa: "Concerto par Clemenza pour Clement, primo Violino e dirretore al theatro a Vienna". Beethoven lekte gärna med ord: Clemens står för "mild" på latin. Av mildhet täckes han komponera för den milde Klemens, kapellmästaren vid Theater an der Wien, den då nya lokalen vid det lilla vattendraget som alltjämt heter Wien (i Wien). Uruppförandet ägde rum på en lång, mycket blandad konsert 23 december 1806. Troligen 37 man i orkestern. Säkerligen ingen kvinna. Även recensionerna var blandade: den vanlige lyssnaren måste ha gått hem "obehagligt utmattad" bestämde en skribent. Visst: detta var verkligen inte någon vanlig violinkonsert. Den verkade dessutom orimligt lång. Lång tid tog det också innan den blev ett repertoarnummer. Genombrottet kom efter 38 år då den tolvårige (!) Joseph Joachim framförde den i London med Mendelssohn som dirigent. Beethoven förde aldrig in några metronomsiffror i just denna musik - när Mälzels apparat väl kom. Somliga musiker har tvivlat på senare tiders långsamma tempi i den. Violinisten Rudolf Kolisch skrev 1943 en stor artikel om "Tempo und Character" där han överförde metronomsiffror mellan Beethovens verk - när nämligen föredragsbeteckningar och musikens karaktär stämde överens. Han föreslog halvnot =72, fjärdedel=60 och punkterad fjärdedel=104 för det tre satserna. Den som har en metronom hen pröve och baxne! INGEMAR VON HEIJNE

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Amerikanske Kent Nagano blev 2006 chefdirigent för Montreals symfoniorkester och 2015 konstnärlig ledare för Hamburgs statsopera och filharmoniska orkester. Sedan 2013 är han förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker och tillsammans har de bland annat turnerat i Kina samt framfört Sibelius sju symfonier vid firandet av tonsättarens 150-årsdag. Nyligen utgavs också den första volymen i en serie med orkestermusik av Richard Strauss, En alpsymfoni, på Farao Classics. 2006-2013 var Kent Nagano konstnärlig ledare för Bayerska statsoperan i München. Tillsammans med Montreals symfoniorkester har han bland annat framfört Mahlers och Beethovens symfonier, operor av Wagner samt konsertserier med musik av Dutilleux och Boulez. Som gästdirigent har Kent Nagano framträtt med flera av världens ledande orkestrar. Bland aktuella orkestrar han samarbetat med finns Münchens filharmoniker, Bayerska Radions symfoniorkester, London Symphony Orchestra, Tonhalle-orkestern i Zürich och Santa Cecilia-orkestern i Rom. En viktig period i Kent Naganos karriär var hans tid som konstnärlig ledare och chefdirigent för Deutsches Symphonie-Orchester Berlin 2000-2006. Han utsågs sedan till orkesterns hedersdirigent. Kent Nagano har också varit chefdirigent för operan i Los Angeles. Han tillbringade sin första yrkesverksamma tid i Boston där han arbetade vid operan och som assisterande dirigent till Seiji Ozawa hos Bostons symfoniorkester. Kent Naganos framgångar i USA ledde till europeiska utnämningar: konstnärlig ledare för Nationaloperan i Lyon (1988-1998) och för Halléorkestern i Manchester (1991-2000). Kent Nagano har gjort ett stort antal skivinspelningar med orkestrarna i Montreal och Berlin. Tillsammans med Göteborgs Symfoniker har Kent Nagano spelat in vokal-verk av Hillborg, Gefors och Boldemann med Anne Sofie von Otter som solist (DG). Nästa inspelning blir Dvoráks och Schumanns cellokonserter med Truls Mørk (Ondine).

Kanadensaren James Ehnes har etablerat sig som en av de främsta violinisterna i sin generation. Han är begåvad med en sällsynt kombination av häpnadsväckande virtuositet, ett rofyllt lyriskt uttryck och osviklig musikalitet. Bland dirigenter som gärna samarbetar med James Ehnes finns Vladimir Ashkenazy, Marin Alsop, Sir Andrew Davis, Charles Dutoit, Sir John Eliot Gardiner och Paavo Järvi. Under sin karriär har han framträtt med en lång rad orkestrar, bland dem Boston Symphony Orchestra, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, London Symphony, New York Philharmonic, Philharmonia Orchestra, Tjeckiska filharmonin och NHK-orkestern i Japan. 2017 uruppförde James Ehnes Aaron-Jay Kernis violinkonsert med Toronto Symphony Orchestra. Samma år erhöll han också Royal Philharmonic Society Award i instrumentalistkategorin. Bland hans många prisbelönta inspelningar på Onyx finns Elgars violinkonsert med Sir Andrew Davis och Philharmonia som erhöll en Gramophone-utmärkelse samt inspelningen av Korngolds, Barbers och Waltons violinkonserter med Vancouver Symphony och Bramwell Tovey som belönades med en Grammy. I oktober 2017 utgavs hans inspelning av Beethovens violinkonsert med Royal Liverpool Philharmonic Orchestra och Andrew Manze.