Göteborgs Konserthus University of Gothenburg Symphony Orchestra

Svitlana Azarova (f 1976) Mover of the earth, Stopper of the sun Svitlana Azarova är född i Ukraina och utbildad vid Musikakademin i Odessa samt i Warszawa och Haag. Hon har deltagit med sin musik i många internationella festivaler och projekt som Foro de Música Nueva – INBA i Mexiko, Chamber Music Day i Nederländerna och Musica Viva, Tyskland. 2007, 2015 och 2016 var hon Composer in residence vid Visby International Centre for Composers (VICC). Det symfoniska verket Mover of the Earth, Stopper of the Sun beställdes av Orchestre National d'Île de France 2011 och är tillägnat astronomen Nicolaus Copernicus.

GUSTAV MAHLER (1860-1911) SYMFONI NR 5 CISS-MOLL 1. Trauermarsch. In gemessenem Schritt. Streng. Wie ein Kondukt 2. Stürmisch bewegt. Mit grösster Vehemenz. 3. Scherzo. Kräftig, nicht zu schnell 4. Adagietto. Sehr langsam 5. Rondo-Finale. Allegro. Allegro giocoso. Frisch Låt oss starta i mitten av Mahlers symfoni, i det berömda adagiettot. Nej, det rör sig inte om mittpunkten sett till omfånget, eftersom det föregås av tre längre satser och följs av en likaledes omfattande final. Dessutom finns en strikt symmetri i symfonin, där de två första satserna sitter ihop som en långsam introduktion och snabb huvudsats, följd av ett scherzo (symfonins formella mitt) och så adagiettot, som leder över till den snabba finalen. Ändå är det många lyssnare som uppfattar den så välkända satsen som en emotionell mittpunkt, och det finns också ett slags emotionella förbindelselänkar som löper både bakåt och framåt. För naturligtvis kan musik vara emotionellt laddad även om de flesta inte hör att det finns tematiska band åt skilda håll. Kanske är det till och med så att det emotiva blir än mer framträdande när man inte är riktigt medveten. Emotionell är satsen, utan tvekan. Filosofen Theodor W Adorno, som ofta har vresiga kommentarer i bakfickan, skriver i sin täta Mahlerbok att den gränsar till "genremässig söthet genom sin insmickrande klang". När Luigi Visconti valde just denna sats som centralt musikinslag till sin film Döden i Venedig (efter Thomas Manns novell men med en tonsättare, inte författare, i den sorgliga huvudrollen) blev sötheten direkt kvalmig. Sådan kraft har bilden att den blir svår att få bort från näthinnan när musiken åter får stå på egen hand. Den har kallats "sång utan ord" (efter Mendelssohns pianogenre), och det är till och med så att Mahler går tillbaka på Rückert-sången Ich bin der Welt abhanden gekommen. Redan det gör att den strikta åtskillnad som ofta görs mellan de så kallade "Wunderhornsymfonierna" (nr 2-4, alla med material hämtade från Mahlers Wunderhornsånger) och den "abstrakta" femte symfonin faller samman. Faktum är att Mahler ska ha gett sin blivande hustru Alma satsen såsom kärleksgåva - istället för ett brev. Men vägen är lång fram till adagiettot. Först en sorgmarsch med två trior som knappast får den täta stämningen att lätta, sedan ett lidelsefullt ångestutbrott som dock ger ett oväntat utrymme för ett inbrytande ljus i en koral. Detta genombrott får visserligen inga direkta återverkningar, eftersom slutet vänder tillbaka till moll, men i de senare delarna av symfonin är det ljuset som härskar. Först i scherzots olika dansvirvlar där ett rikt formschema inkluderar både två trior och en genomföring, men sedan också i den tredje avdelningen. Efter adagiot följer en slutsats som Mahler kallade för ett rondo, men som andra försökt tyda som en blandning av rondo (där en huvudlinje avbryts av olika mellanepisoder) och sonatform (med temapresentation, genomföring och repris). Här ska man inte förvånas om det dyker upp reminiscenser från den tidigare satsen - fast den trånande erotiken har nu blivit en fjäderlätt bejakelse. Och just sådan är satsen: ett ja till livet. ERIK WALLRUP

Orkesterns kärna utgörs av studenterna vid den tvååriga internationella masterutbildningen i symfoniskt orkesterspel vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet. Utbildningen är unik i sitt slag och bedrivs i samverkan med Göteborgs Symfoniker och GöteborgsOperan. I orkesterprojekten ingår även studenter från kandidatutbildningen i klassisk musik - ett treårigt program där studenten fokuserar på kammarmusikspel och individuell utveckling på sitt instrument. Ibland inbjuds studenter från andra musikhögskolor att delta i och komplettera orkestern. Konstnärlig ledare för University of Gothenburg Symphony Orchestra är Henrik Schaefer. Varje läsår gör University of Gothenburg Symphony Orchestra åtta orkesterproduktioner med sammanlagt omkring 15 offentliga konserter. Till dessa engageras internationellt välkända dirigenter och solister. På senare tid har Anja Bihlmaier, Eva Ollikainen, ShaoChia Lü, Olaf Henzold, Patrik Ringborg, Tobias Ringborg, Michel Tabachnik och Steven Sloane gästat orkestern. Bland solisterna märks pianisterna Roland Pöntinen och Christian Zacharias, violinisterna Malin Broman och Antje Weithaas, trumpetaren Tine Thing Helseth samt sångerskan Kristina Hansson. Orkestern samarbetar också varje år med operautbildningen vid Högskolan för scen och musik. University of Gothenburg Symphony Orchestra är en ambassadör för Göteborgs universitet som stöder konsert- och turnéverksamheten.

Henrik Schaefer är konstnärlig ledare vid utbildningen i symfoniskt orkesterspel vid Högskolan för Scen och Musik. Han är även musikalisk ledare och chefdirigent för Folkoperan i Stockholm. Den Bochumfödde musikern började sin dirigentkarriär som assistent till Claudio Abbado och var 2013-2020 musikalisk chef för GöteborgsOperans orkester. Han har bland annat dirigerat framgångsrika produktioner av Mozarts Figaros bröllop och Trollflöjten, Strauss Daphne, Thomas Hamlet och Madame Butterfly. Hans engagemang för okänd romantisk repertoar visar sig i konserter, operaproduktioner och förstainspelningar av återupptäckta verk av kompositörer som Elfrida Andrée, Wilhelm Stenhammar, Joachim Raff och August Klughardt. 2004-2011 var Henrik Schaefer förste gästdirigent för Hiroshima Symphony Orchestra, och 2007-2013 chefdirigent för Wermland Opera i Karlstad.