Vara Konserthus Symfonikerna i Vara Konserthus

JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 41 C-DUR Allegro con spirito Un poco andante Menuetto Presto Joseph Haydn kanske faktiskt skrev just 104 symfonier. De står ju där i herr Hobokens bokbumlingar från 1957 och 1971. Där finns hela Haydn räknad, ingalunda för första gången. Han försökte kolla själv - två gånger - hur mycket han åstadkommit på flitens vägar. Det gick så där. Andra gången hade han blivit för gammal. Mindes inte längre. De som höll på med Haydnräkning på 1800- och 1900-talen hittade mycket som inte är av Haydn. Det finns betydligt fler falskskyltade symfonier än äkta. Förläggare sålde musik på Namnet. Eller så blev alltsammans ett enda stort virrvarr när horden av fattiga notkopister satt och gjorde extra stämmor "te sälje". Haydn själv dubbelsålde sin musik till höger och vänster trots att hans kontrakt sade att allt han skrev var furst Eszterhazys egendom. (En helt orealistisk bestämmelse.) Förresten fanns det ingen upphovsmannarätt. Köpt musik var köpt. Basta! 1770 (närmevärde): Haydn är 38 år. Han har arbetat åt familjen Esterházy sedan 1761. En uniformerad tjänare. Kapellmästare med ansvar för musiker och sångare. Han levererar och levererar ny musik utan att, veterligt, gå i väggen. Slottsorkestern har vuxit till drygt 20 man. Symfoni nr 41 är en prunksymfoni för två trumpetare med en pukenist, två hornister, en flöjtist, två oboister, plus ett antal stråkare. Man firade antagligen någonting - i C dur - på något av släktens tre slott. I Big Business London fanns Mr Forster. Han kunde senare annonsera: "A favorite sinfonia for a grand orchestra as performed at the Professional and other Concerts, composed by Giuseppe Haydn…" INGEMAR VON HEIJNE

ROBERT SCHUMANN (1810-1856) CELLOKONSERT A-MOLL OP 129 Nicht zu schnell Langsam Sehr lebhaft (satserna spelas utan avbrott) Robert Schumann hade bott i Dresden i fem år utan att få någon permanent ställning i stadens musikliv. När han därför lockades till en musikdirektörspost i Düsseldorf hade han inget emot att flytta dit. Han började sin anställning i augusti 1850 medan han var mitt uppe i ansträngande arbete med flera kompositioner och han märkte också de första symptomen på den mentalsjukdom som några år senare skulle bryta ut. Överansträngning var säkerligen en bidragande orsak. Cellokonserten skrevs i febrig hastighet och var färdig efter 15 dagars arbete (10-24 oktober 1850). Men trots hastigheten handlade det inte om slarv, tvärtom, han har varit ovanligt noga och kritisk. Senare gick han tillbaka till verket för att ytterligare justera ett och annat - ännu två år senare gjorde han tillägg. Först i augusti 1854 hamnade musiken på förlaget men då befann sig tonsättaren redan på sjukhuset i Endenich. Han skulle aldrig få höra sin konsert. Cellokonserten är tresatsig men istället för pauser binder cellon ihop satserna med små övergångar. Yttersatserna är mycket virtuosa medan mellansatsen kan liknas vid en romans för cello med orkesterackompanjemanget hållet i bakgrunden - en av de vackraste satserna Schumann skrev. Schumann tänkte sig snarast verket som en "symfoni" med integrerad cellostämma. Düsseldorf kunde nog ha blivit en bra bostadsort. Här skrev han också tredje och fjärde symfonierna. Men i april 1852 drabbades han av vad hustrun Clara kallade en "reumatisk attack" vilken utvecklades till den sinnessjukdom som gjorde att han i ren desperation kastade sig i floden den 20 februari 1854 och som fråntog honom all skaparkraft under de sista två levnadsåren. STIG JACOBSSON

ANTON WEBERN (1883-1945) LÅNGSAM SATS Anton von Webern föds 1883 i Wien. Han musicerar snart med modern och två syskon. 15-åringen blir cellist i Klagenfurts orkesterförening. "Människors likgiltighet är storartad. De har inget begrepp om vad det innebär att spela Beethoven IX… Ofta trodde jag att jag måste gråta - jag överdriver inte nu." Det blir studier i komposition och piano. "Mina händer är ju så små och mitt svaga minne gör det svårt att spela utantill." Fadern vill att Anton ska studera något matnyttigt för att kunna ta över släktgodset Preglhof. "Du mein Gott! Und die Kunst die mir alles ist!" Konsten, som betyder allt för mig! 1902 flyttar familjen till Wien. Musiköversvämning. Wagnerdyrkan, Liszt, Bruckner, Richard Strauss, Strindberg. Webern hör förstås Mahler dirigera. Han kan tjuvlyssna på den store musikern vid en eftersits när det diskuteras kontrapunkt: "I det stycket är Naturen förebild. Så som den utvecklat Alltet från en urcell, via plantor, djur och människor ända upp till Gud, på samma sätt ska vi i musiken utveckla ett stort tonbygge ur ett enda motiv, i vilket grodden till allting finns…" Webern läser musikhistoria på universitetet och blir fascinerad av polyfonin hos Heinrich Isaac (död 1517). Han får rentav ge ut del två av hans stora samling Choralis Constantinus i Denkmäler der Tonkunst in Österreich. "Doktor Antonius de Webern" blir han på fint papper. Parallellt med allt detta komponerar han - ända sedan 15 års ålder. Sånger, pianomusik, stråkkvartetter och orkesterverk, som tondikten Im Sommerwind. Allt är opus noll. Han förälskar sig i en kusin, Wilhelmine, och får med sig henne på en av sina många naturvandringar. Nu är det pingst 1905: "Lysande blå himmel! Att vandra iväg mellan blomster med den älskade vid sin sida och känna sig sammanvuxen med alltet, fri som lärkan däruppe, å vad härligt! Efter en regnskur spände regnbågen sitt fridfulla, färggranna band över landskapet. Hela dagen vandrade vi så mellan grön sådd och ängar, genom doftande skogar, förbi tysta byar och drömmande möllor. Lysande sol överallt… När det blev mörkt grät himlen bitterligt men jag gick gatan fram med henne under en och samma skyddande mantel. Vår kärlek lyfte oss till oändliga höjder och fyllde alltet. Två druckna själar!" Denna utgjutelse hänger samman med kompositionen Långsam sats för stråkkvartett från juli 1905. Webern var då redan elev hos Arnold Schönberg, tillsammans med Alban Berg och några till. Det finns utskrivna stämmor till satsen som kanske provspelades internt. Detta är stadigt tonal lyckomusik som inte vittnar om vad som var på gång. Men musikhistorien skulle just till att vända blad där i Wien. Första offentliga framförandet dröjde till 1962 i Seattle. En kvartett från Washington University spelade. Det hade då gått 17 år sedan den 15 september 1945 då den plågade krigsflyktingen Webern (61 år) av misstag sköts ihjäl i Alperna av en skärrad amerikansk soldat. INGEMAR VON HEIJNE

FRANZ JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 96 D-DUR "MIRAKLET" Adagio. Allegro Andante Menuet: Allegretto Vivace 1791: Haydn är ledig från Eszterhazys eftersom furst Anton har dött och efterträdaren har avskedat orkestern. "Den berömde" har lockats till London av violinisten och konsertorganisatören Salomon. Orkestern är tre gånger större än hemmavid. Elfte mars spelar den det vi kallar symfoni nr 96. Morning Chronicle recenserar dagen därpå: "Is it not wonderful that to souls capable of being touched by music, Haydn should be an object of homage, and even of idolatry ; for like our own Shakespeare, he moves and governs the passions at his will…" Det är alltså inte förvånande att Haydn - för musikupplevande själar - blir föremål för tillbedjan, ja till och med avgudadyrkan, eftersom han, likt vår egen Shakespeare, rubbar och styr våra känslor som han behagar… En annan tidning anmälde att symfonin allmänt ansågs vara "a composition as pleasing as scientific" (kanske med innebörd att den vände sig till både "musikälskare och kännare" som det hette på den tiden). Så Haydn kunde skriva hem till sin älskarinna, sångerskan Luigia Polzelli: "Io ho fatto un furore, con una nuova Sinfonia, loro hanno fatto replicare l'adagio…" Succé för den nya symfonin: de begärde repris på andra satsen. Även på menuetten enligt en annan tidning, men det hade Haydn vägrat efterkomma. Från sin plats vid klaveret. Symfonierna framfördes i London med ett slags dubbelkommando av konsertmästaren Salomon och Haydn. Den berömde gästen måste ju synas inför allt folket! Men varifrån kommer namnet "Miraklet"? Jo, det skulle ha trillat ned en ljuskrona i salen under framförandet utan att någon människa kommit till skada. Detta hände i själva verket några år senare med nr 102. En recensent tog den kraschen för en bagatell i de stora sammanhangen. När Haydn på riktigt gamla dar intervjuades i Wien mindes han inget mirakel alls. Men visst är 96:an full av små "inomvärldsliga" mirakler: mollsvängen redan i takt sju, de ihärdiga, drivande små lekarna med bara två granntoner genom hela första satsen, den fnissigt förlängda generalpausen. Äventyren som drabbar andantet, den oemotståndliga oboetrallen i menuettens trio, finalens galopp över stock och sten. "He moves and governs our passions at his will" INGEMAR VON HEIJNE

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Med sin unika kombination av integritet, djupa musikaliska insikter och säker konstnärlig instinkt har Christian Zacharias skapat sig ett namn som en av världens ledande pianister och dirigenter, men också som en musikalisk tänkare. Han började som pianist och blev sedermera aktiv som dirigent. Hans internationella karriär tog fart efter ett flertal hyllade konserter med världsledande orkestrar, berömda dirigenter för att inte tala om de många utmärkelserna och inspelningarna. 2017-2018 tar Christian Zacharias över som förste gästdirigent för Madrids kör och orkester tre säsonger framöver. Ett av samarbetsprojekten är en Schumann-festival med framföranden av de fyra symfonierna och de stora solokonserterna. "Poesi utan ord - Schumanns musik" är ett centralt projekt i Christian Zacharias verksamhet med framföranden i Gävle, Göteborg, Bukarest och Gdansk samt vid Zermattfestivalen. Med Stuttgarts filharmoniker kommer han att göra en turné i Tyskland med musik av Mozart och Bruckner. Även konserter i Montreal, Porto, Bilbao och Bergen är planerade. Som pianist kommer han bland annat att ge soloaftnar i Paris, Essen, Zürich och Lyon med musik av Haydn och Bach. Temat för hans pianoföreläsningar är "Haydns Skapelsen ur intet". Christian Zacharias har varit chefdirigent för Lausannes kammarorkester, förste gästdirigent hos Göteborgs Symfoniker och Artistic Partner hos St Paul Chamber Orchestra. Han samarbetar sedan tidgare regelbundet med Boston Symphony Orchestra, Basels kammarorkester, Konserthusorkestern i Berlin och Bambergs Symfoniker. Christian Zacharias är också en hängiven kammarmusiker och framträder med musiker som violinisterna Frank Peter Zimmermann och Baiba Skride samt Leipzigkvartetten. Som operadirigent har han lett uppsättningar av Titus mildhet och Figaros bröllop (Mozart), Muntra fruarna i Windsor (Nicolai) och Hoffmanns äventyr (Offenbach). Bland hans många kritikerrosade inspelningar finns Mozarts samtliga pianokonserter, Schumanns symfonier samt symfonier av C P E Bach (MDG).

"Kraft utan råhet, intelligens utan återhållsamhet, humor utan självbelåtenhet." (Süddeutsche Zeitung) Julian Steckel hyllas över världen för sina mästerliga tolkningar. Han framträder ofta med ledande orkestrar som Bayerska Radions symfoniorkester, Royal Philharmonic Orchestra, Gewandhausorkestern i Leipzig och St Petersburgs filharmoniker. Han har framträtt med eminenta dirigenter som Valery Gergiev, Sir Roger Norrington, Christopher Hogwood, Mario Venzago, Andrey Boreyko och Andrew Litton. Vid sidan av sina solistuppdrag ägnar Julian Steckel en stor del av sin tid åt kammarmusik. Han kan vid talrika tillfällen ses framträda med ledande musiker som violinisterna Janine Jansen, Christian Tetzlaff, Vilde Frang, Antje Weithaas och Veronika Eberle samt pianisterna Menahem Pressler, Lars Vogt och Alexander Lonquich. Julian Steckel har tillsammans med pianisten Paul Rivinius givit ut en rad kritikerrosade inspelningar. Hans senaste cd med alla cellokonserter av C P E Bach med Stuttgarts kammarorkester gavs ut förra året. Denna säsong framträder Julian Steckel för första gången med Göteborgs Symfoniker, Orchestre de Paris och Residentieorkestern i Haag. Han turnerar också i Italien med Camerata Bern samt framträder vid Luzernfestivalen, festspelen i Baden-Baden och i den nya Elbfilharmonin i Hamburg.