Göteborgs Konserthus Välkomna Vertavo!

JOSEPH HAYDN (1732-1809) STRÅKKVARTETT NR 54 B-DUR OP 71:1 Allegro Adagio Menuett: Allegretto Finale. Vivace Joseph Haydn gjorde mot slutet av sitt liv en ny lysande karriär. Han hade i flera decennier varit anställd som hovtonsättare och kapellmästare hos furst Esterházy men när denne avled stod Haydn utan inkomst. Han var dock inte utan uppdrag länge: konsertpromotorn Johann Peter Salomon engagerade Haydn till London 1791. Resan blev en verklig succé. Haydn hyllades och han uppmärksammades på alla sätt av den musikälskande överklassen. Han fick till och med undervisa kungligheter. Han gjorde lycka med nyskrivna symfonier och stråkkvartetterna op 64. Inför ett nytt besök i den engelska huvudstaden ett par år senare hade han med sig sex nya kvartetter, utgivna som op 71 och 74. Han hade skrivit dem hemma i Wien och tillägnade dem sin frimurarbroder greve Antoine d'Apponyi vilken glatt betalade hundra dukater för att få ensamrätt till dem under ett år. För den summan kunde man köpa ett bra piano. Nu skulle de nya Apponyi-kvartetterna göra lycka i London. Haydn gjorde sina största insatser inom musikens utveckling med symfonier och stråkkvartetter. Hans sista symfoni bär nr 104 och den sista stråkkvartetten nr 83. Han förvandlade stråkkvartetten från tidiga små konserter där förstaviolinen nästan framträdde som solist, till verkliga kammarmusikverk där alla fyra musikerna är likvärdiga, och där vilken som helst av dem kunde bära melodin. Detta är utvecklat till fullkomlighet i kvartetterna op 71. Fem ackord i fortissimo sätter igång processen och med det sista av dem har vi hamnat i B-dur, ett ackord som rymmer inte mindre än tio toner. Sedan spränger han nästan gränsen för kvartettformen med en symfonisk utveckling. Han experimenterar flitigt med formen. Andra temat är en variant av det första, men med den skillnaden att artikulationen är helt annorlunda. Det första är kantigt och torrt, det andra mjukt och uttrycksfullt, ackompanjerat av mjukt stigande skalor. Adagiot har något av en italiensk siciliano över sig, känslosamt romantisk och med ovanligt många crescendon och diminuendon. De lägre instrumenten spelar mjukt och första violinen sjunker ner mot dem. Ett mumlande parti tar vid innan den första melodin återkommer och till slut försvinner musiken som i fjärran. I menuetten fascineras man främst av de sofistikerade ekoeffekterna. De inledande sex takterna tas omedelbart om, men i helt olika harmonisering. Mot slutet har strukturen vänts, så att celloackompanjemanget ligger över melodin. Finalen är lika vital som första satsen och håller sig till en traditionell sonatform, men givetvis måste Haydn ändå göra något mera, och det är i form av synkoper och bordunbas som ger musiken en ungersk ton, som utmärkt passar till greve d'Apponyis ungerska härstamning. De levde ju i det österrikisk-ungerska imperiet. Överraskande avslutar Haydn sitt stormande verk i pianissimo. Haydns kvartetter är musik som man måste lyssna noga till. STIG JACOBSSON

ELFRIDA ANDRÉE (1841-1929) STRÅKKVARTETT A-DUR Allegro Andantino Intermezzo Allegro agitato Få svenska tonsättare har varit så banbrytande som denna. Hon föddes i ett Sverige som saknade yttrandefrihet och allmän rösträtt. Hon blev Sveriges första domkyrkoorganist i en tid när de flesta klasser på musikkonservatoriet och även större delen av all utbildning var stängda för kvinnor. Det var Andrées far Andreas som skrev till kungs för att få en lagändring så att även kvinnor skulle kunna bli organister. Dessvärre blev det avslag. Som argument drog man till med ett Paulus-citat: "Kvinnan tige i församlingen". Ändå fick hon tjänsten bara 26 år gammal, tack vare att Göteborgs makthavare ville markera Göteborg som mer framstegsvänligt än Stockholm. Elfrida Andrée gick upp på domkyrkans orgelläktare, drog ut samtliga registerdrag och brassade på för fulla bälgar. Sedan sa hon: "Där fick du, Paulus lille!" Elfrida Andrée var också den första svenska kvinna som skrev en symfoni. Professor emeritus Eva Öhrström är förmodligen landets främsta Andrée-expert och hennes bok om Andrée är en fröjd att läsa. Beskrivningarna från Andrées barndom är som att komma in i en ångande varm gemenskap. I ett uthus på gården kunde Visbys befolkning njuta av de bad läkaren Andreas Andrée ordinerade: varma bad, medicinska bad, stärkande, retande, uppmjukande bad och giktbad. Faktum är att Gotlands första kammarmusikförening (som fortfarande existerar) kombinerade intressena musiklyssning och bad! Sin undervisning i komposition fick Andrée som privatist i Köpenhamn av Nils W Gade som räknades som Nordens störste komponist just då. Sin upproriska anda visade hon även när den samtida sångerskan Jenny Lind påstod att kvinnor har för små hjärnor för att skriva symfonisk musik. Då skrev Andrée sin andra symfoni. Som tonsättare behärskar hon ett flödande, romantiskt tonspråk, en härlig känsla för melodi och backar inte för de stora gesterna. Hur upplysta vi än betraktar oss idag kom Sveriges andra kvinnliga domkyrkoorganist inte förrän 120 år senare och, såvitt jag vet, väntar vi fortfarande på den tredje. KATARINA A KARLSSON

CLARA SCHUMANN (1819-1896) TRE ROMANSER OP 22 (arr för stråkkvartett av Bjarne Volle) Andante molto Allegretto: Mit zartem Vortrage Leidenschaftlich schnell Redan innan Clara Schumann föddes hade hennes pappa bestämt att hon skulle bli pianovirtuos. På så sätt skulle hon kunna bidra till familjens försörjning och även till faderns berömmelse som pedagog. Hans pedagogik var av det slag man idag kanske skulle kalla "svart". Som sjuåring såg hennes dag ut så här: en timmes promenad mellan sex och sju på morgonen, tre timmar vid pianot varav en timme för lektion och två timmar för övning. Sin mamma, som flytt från det brutala hemmet ett par år tidigare, fick hon träffa mycket sällan. När hon väl tilläts hälsa på hade hon med sig ett brev med förmaningar från pappan: "Madame! Jag sänder er det dyrbaraste som återstår i mitt liv. Säg inget, om möjligt, om vad som hänt. Vidare, ge barnet lite kakor och se till att ni inte tillåter någon olydnad. När hon övar, låt henne inte skynda på. Jag förväntar mig att mina önskningar ska bli rigoröst åtlydda, annars kommer ni att utsättas för min vrede." Clara Schumann blev Europas kanske främsta konsertpianist och som sådan förutsattes hon också vara improvisatör. Därifrån till tonsättare var steget inte långt. Redan som 14-åring började hon komponera sin stora pianokonsert. Hennes senare giftermål med Robert Schumann innebar en total brytning med fadern, och fick henne också att sluta komponera. Trots att Clara Schumann alltså slutade skriva musik mycket tidigt finns mycket musik bevarad av hennes penna vilket säger en hel del om hur disciplinerad hon var. Om jag vore tvungen att beskriva hennes musik med ett enda ord, skulle det bli "utsökt". Hennes musikalitet är oändlig och mest har hon naturligtvis skrivit för sitt eget instrument: pianot. Många pianister har upptäckt detta och spelat in på skiva, ingen nämnd och ingen glömd. Kvällens stycken skrevs ursprungligen för violin och piano men framförs här i ett arrangemang för stråkkvartett. Sina första fem år tillbringade Clara Schumann i total tystnad. Föräldrarna fruktade att hon var efterbliven. När hennes far började undervisa henne i piano kom också talet i gång. Denna upplysning säger en hel del om vad musiken var för henne - ett naturligare sätt att uttrycka sig på än med ord. KATARINA A KARLSSON

LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) STRÅKKVARTETT NR 10 ESS-DUR OP 74 "HARPKVARTETTEN" Poco adagio. Allegro Adagio, ma non troppo Presto. Più presto quasi prestissimo Ludwig van Beethoven hade 1808 övertalats att stanna i Wien trots att han allvarligt övervägt möjligheten att slå sig ner i Kassel, ditlockad med hedrande villkor av Napoleons bror, kungen av Westfalen. Men ärkehertig Rudolph och furstarna Lobkowitz och Kinsky kom med ett motdrag i form av en förmånlig årsränta. Beethoven valde därför att stanna i Wien, men redan 1811 hade penningvärdet försämrats så katastrofalt att överenskommelsen blev föremål för rättslig prövning. I alla fall blev det i Wien som Beethoven 1809 komponerade sin tionde stråkkvartett. Just stråkkvartetterna och pianosonaterna är givande att studera om man vill följa tonsättarens kamp med stil och material. Här kommer man honom mycket nära. Han har nu lärt sig utveckla kvartettens uttrycksmöjligheter och givit alla instrumenten egna viktiga uppgifter. Sonatformens genomföringsdel har blivit den viktigaste episoden i satsen och där bearbetas materialet efter alltmer utvecklade och fördjupade principer. Men också codan har blivit en tummelplats för tematiskt arbete. Beethoven hade ju svårt att sätta punkt. Ess-durkvartetten har fått sitt tillnamn "Harpkvartetten" av de pizzicatoarpeggion (det vill säga de ackord som spelas som på en harpa) som kastas från instrument till instrument särskilt i den första satsen. I andra satsen hittar man ett utvecklat spel med linjer, klanger och färger. Och så här långt följer Beethoven de vedertagna mönstren väl. Men scherzot är ett kolossalt presto med motiv som påminner om femte symfonin, och i finalen återställs den fridfulla stämningen med en enkel melodi som bildar grunden till en variationssats. STIG JACOBSSON

1984 bildades Vertavokvartetten som i dag erkänns internationellt som en ledande stråkkvartett. Ensemblen har en egen konsertserie i Oslo och turnerar i Europa, Japan och USA. Bland konsertscener kvartetten framträtt på finns Concertgebouw i Amsterdam, Barbican och Kings Place i London samt den årliga Aldeburghfestivalen. Vertavokvartetten framträder också med framstående instrumentalister som pianisterna Jean-Yves Thibaudet, Leif Ove Andsnes, Lambert Orkis och Stephen Kovacevich, trumpetaren Håkan Hardenberger, klarinettisterna Martin Fröst och Sabine Meyer samt violinisten Isabelle van Keulen. Kvartetten har uruppfört verk av tonsättare som Per Nörgård och Poul Ruders och gjort ett flertal uppmärksammade inspelningar, bland annat stråkkvartetter av Grieg och Debussy (Simax) som erhöll en Diapason d'Or.