Bilder, filmer och ljud. Dagligen drabbas vi av rapporter om krig. Nästan alltid på avstånd från det Europa som i stort lyckats vara fredligt sedan 1945. Men allt förändrades den 24 februari 2022 när den ryska krigsmaskinen korsade gränsen till Ukraina.
– Kriget med alla dess fasor blev med ens skräckinjagande verkligt när det kom nära, säger Benjamin Koppel på telefon. Och när jag såg den danske fotografen Jan Garups bilder från Ukraina och jämförde med bilder från första världskriget, och förstod att inget egentligen förändrats, fick jag idén till Story of Mankind – a Requiem. I musik och text ville jag peka på människans smärtsamma förmåga att upprepa sina misstag. Kriget som en del av mänsklighetens DNA. Men jag ville också visa att det finns hopp.
På frågan hur lång tid det tog att komponera verket med sina 23 olika delar svarar Benjamin Koppel, som inte bara är musiker och kompositör utan också romanförfattare, att det gick fort.
– Ingenting blir bättre av att det tar lång tid. Har jag idén klar för mig är det bara att sätta i gång och jobba så fort det går. Behålla den ursprungliga känslan. Likadant var det med skivinspelningen. Den tog bara två dagar.
Story of Mankind – a Requiem är inte programmusik. Det går inte att höra bomber falla, kulsprutor smattra eller hus falla samman och på så sätt serveras fasansfulla bilder av krigets ofattbart brutala realitet. I stället vill Benjamin Koppel inspirera till ett annat tankesätt, skapa en direktkanal till känslolivet och med det en reaktion hos sin publik.
– Jag har lyckats om så bara en person upplever skönheten i musiken. Då kan han eller hon få upp ögonen för att det finns värden i livet att kämpa för, inse att kärleken till människor, konst och musik är långt bättre alternativ än en ständig upprustning och i förlängningen av det krig. Det är crazy som det är nu.
Stommen i Story of Mankind är texter av tre författare, den franske poeten Guillaume Apollinaire, som var soldat under första världskriget, och två nu verksamma danska diktare, Morten Søndergaard och TT Tomas Krag. Texterna framförs växelvis på franska, danska och engelska. Varför?
– Det är ett sätt att visa att det här gäller alla – oavsett nationalitet. Det är ju inte bara Ryssland som är kapabla till krig. Vi bär alla fröet inom oss.
Bland verkets delar har åtta den återkommande rubriken ”Afterthought”. Dessa dikter av Morten Søndergaard fungerar som recitativ eller stunder för reflektion. Däremellan finns andra sånger men också instrumentala partier där trumpet och altsaxofon är de bärande instrumenten. Till Göteborgs Konserthus har Benjamin Koppel med sig sex musiker.
– Det är ett slitet uttryck men det här är verkligen ett stjärnband! bubblar han entusiastiskt.
Han lyfter den legendariske trumslagaren Peter Erskine, känd bland annat från Weather Report, och den kanadensiska trumpetaren Ingrid Jensen, som tar över rollen från Randy Brecker när Story of Mankind – a Requiem nu framförs för första gången i Sverige. Han nämner också den amerikanske basisten Scott Colley och den unga danska sångerskan Frederikke Vedel.
– Hon är helt fantastisk! Hon kan sjunga och levandegöra precis vad som helst.
Men det är inte bara deras musikaliska förmågor Benjamin Koppel värdesätter och pekar på.
– Inte minst, de är mina vänner.
Under konserten projiceras också bilder av Jan Garup och andra krigsfotografer. Men det handlar inte om något snabbt förbiilande bildspel som hotar att ta över.
– I stället låter vi enstaka bilder bli kvar i 5, 10 minuter. Så att de sjunker in.
En bild, som också är på skivomslaget, är av ett sönderbombat hus. Men mitt i all förödelse står en sak kvar oskadd. Ett piano.
– För mig är det en talande symbol över att det goda kan vinna över det onda. Den är en bild som ger mig hopp. Det hoppet vill jag förmedla.
Text Johan Scherwin
Foto Roger Salem & Michael Weintrob
Läs mer om konserten Jazz från mörker till ljus: Benjamin Koppel 2 feb
