Men sånt verkar inte bekymra henne ett skvatt. Överhuvudtaget är det oerhört medryckande och befriande att tala med henne i telefon. Hur ska hon då inte vara på scen? Hon bubblar intensivt, lyssnar uppmärksamt och spritsar svaren med ordet älskar gång på gång – utan att det någonsin förlorar sitt värde.
– Ska jag försöka beskriva mig själv är jag väl en sorts crossover mellan jazzsångerska och singersongwriter. Men jag måste erkänna, jag kan inte skriva en pop-pop-låt med bara tre ackord. Det måste till något mer – och det har jazzen. För så är det, jazzen ligger närmast mitt hjärta. Ja, jag älskar jazz.
Hon förklarar att jazz är så många saker för henne, har så många färger, rytmer och ytor för improvisationen och att det helt enkelt skulle vara tråkigt att sjunga utan allt detta. Och så är det friheten, friheten att göra lite som man vill. Vilket hon också gör. I sina senaste låtar blåser hon nytt liv i några av sina egna men tar sig också an ett knippe jazzstandarder. På sitt sätt.
– Många av standardlåtarna är ju egentligen musikalmelodier med många verser. I jazzsammanhang brukar man bara sjunga några verser, inte alla. Det gör jag nu.
Hon tar ”All the things you are” som exempel där alla ord nu får komma till tals, men det är också en klassiker som hon gett nytt liv på annat sätt.
– Som så många äldre jazzmusiker har jag skrivit en ny melodi och en ny text till ackorden. Det är både ett sätt att blicka bakåt och ta ett steg framåt.
Kanske kan man spåra denna hennes mångsidiga upptäckarlust till barndomen.
– Min äldre syster gjorde blandkassetter åt mig, främst med sångerskor. Det var alla genrer och stilar, funk och soul, pop och jazz, huller om buller. Så upptäckte jag Sarah Vaughan och Monica Zetterlund till exempel. Och dem älskar jag fortfarande!
Men det är inte bara systerns influenser som format Malene Mortensens musikaliska identitet. Föräldrarna var musiker, lärare och kompositörer. Det var kör i skolan, musikinriktning i gymnasiet och därefter en handfull år på konservatoriet i Köpenhamn.
– Fantastiskt! Jag önskar bara att jag inte hade behövt välja mellan solist- och lärarutbildningen, för jag älskar att undervisa också.
Den undervisning som är ett nödvändigt ont för en del musiker är istället något Malene Mortensen ser fram mot.
– Jag gillar närhet. Att fysiskt stå tätt intill en annan människa, förklara och visa hur något går till, att ge något. Jag älskar det.
Denna lust tar sig också andra, mindre väntade uttryck. En gång i veckan, varje måndag, sjunger Malene Mortensen med pensionärer, i grupp eller individuellt med de riktigt sköra.
– Jag vet inte riktigt varifrån det kommer. Men jag har alltid älskat barn och äldre. Jag gillar att ta hand om och vara nära äldre, känner bara någon sorts ömhet för dem. Jag kan inte förklara det på något annat sätt.
Då är det inte jazz eller pop eller soul eller något annat som gäller.
– Jag har rotat i den danska sångskatten och sjunger bara låtar som betyder något, som väcker deras minnen till liv. Därför har jag också gjort temaplattan ”At Elske Er At Leve” med musik av den danske schlagerkompositören Kai Normann Andersen.
Annars är hon mest bekväm med att sjunga på jazzens förstaspråk, engelska. Men också på svenska.
– Hör bara hur ni låter! Vi danskar säger öl. Punkt. Ni säger öööl. Vi säger vin. Punkt. Ni säger viiin. Ni sjunger ju när ni talar! Det är som att vara på havet. Det gungar. Det måste bli en platta på svenska snart.
Text Johan Scherwin
Foto Emelia Therese
