Från Podiet nr 4 2021-2022 Musiken i mitt liv: LaGaylia Frazier

När namnet LaGaylia Frazier nämns, så är det många som nickar igenkännande. Hon är en välkänd sångerska som rör sig i flera genrer, som sjunger allt från soul och jazz till rock och disco.

På den kommande konserten i Konserthuset tillsammans med Andreas Lundstedt och Linda Pritchard blir det discolåtar för hela slanten.
Det är inte första gången hon sjunger i Göteborg, här har hon framträtt många gånger.

– Jag har spelat med så många under mitt 40-åriga artistliv, med Håkan Hellströms liveband, med Robert Wells Rhapsody in rock, med Putte Wickman. Med storband, men också med mindre band. Före pandemin turnerade jag med mitt eget soul och funkband.

Hon kanske också känns igen av många från Melodifestivalen, Let’s dance, Så ska det låta och Talang, där hon ingick i juryn.
Det var kärleken som fick henne att upptäcka Sverige, hon flyttade hit redan 2001. Kärleken tog slut men LaGaylia Frazier hade bestämt sig; hon blev kvar här. Sju år senare var hon svensk medborgare.

LaGaylia Frazier har musiken i sitt dna och mycket under uppväxten i Florida handlade om musik. Hemma på rummet lekte hon Barbara Streisand, Michael Jackson och Liza Minelli framför spegeln, med en hårborste som mick. Men hon spelade också klassiskt piano under 14 år.
– När jag kom hem efter skolan brukade jag öva, jag mådde bra av det. Vissa spelade fotboll och hade kul, jag spelade piano och hade kul. Men så fick jag svårt att hantera min scenskräck och märkte att när jag sjöng fick jag inte alls samma känsla. Så jag bestämde mig för att satsa på att sjunga istället, det var när jag var ungefär 15 år.

LaGaylia Frazier växte upp med sin mamma. Därhemma i huset i Miami gick 70-talsmusiken varm.
– Min mamma dog 1993, men jag minns att hon hade bra musiksmak. Hon spelade musik av Barbara Streisand och Dionne Warwick, Engelbert Humperdinck och Diana Ross. Mamma sjöng i en svart baptistkyrka och hade mycket musik omkring sig.

Hennes pappa, Hal Frazier, har präglat henne musikaliskt även om han inte fanns i vardagen när hon växte upp. Han var jazzsångare, crooner, just som Bing Crosby och Frank Sinatra och har bland annat sjungit tillsammans med den välkände trumslagaren Buddy Rich.
– När jag började sjunga beslutade jag mig för att söka upp min far. Han lämnade familjen när jag var två år, men jag kände att jag gärna ville träffa honom eftersom vi båda sjöng.
Även om jag inte växte upp med honom, så har jag nog ärvt hans vilja att uttrycka mig musikaliskt.

Ett starkt musikminne är när hon framträdde med sin far och jazzpianisten Jan Lundgren på Ystad jazzfestival 2011.
– På festivalen skulle jag sjunga en sång som heter Jean, Jeané är min mammas namn och mitt mellannamn, så jag tänkte på henne när jag sjöng. Jag kunde se min far från sidan där han stod och lyssnade, och jag såg att han tittade på mig. Det var ett stort ögonblick. Det kändes som om min mamma och pappa var tillsammans, jag har aldrig sett dem ihop. Jag är så glad att jag hade möjlighet att ta hit honom till Sverige. Att jag kunde visa honom mitt liv här, det var en underbar upplevelse.

Liveplattan Until it’s time släpptes 2012 med Jan Lundgren och där är pappa Hal med på ett spår. I låten Walkin’ after Midnight sjunger far och dotter tillsammans till ett levnadsglatt shufflekomp. Här är Hal Frazier en bra bit över 70, men har fortfarande tryck i rösten, precis som sin dotter. Tankarna går till Nancy Sinatra och Nathalie Cole som också gjorde musik med sina sångarfäder. Även om den senare sjöng med sin far Nat King Cole med hjälp av tekniken, 26 år efter att han hade lämnat jordelivet.

LaGaylia Frazier är musikalisk allätare; men äldre soul med Aretha Franklin, Chaka Khan betyder något alldeles särskilt. Efter alla år vid pianot är hon också väl bevandrad i den klassiska musiken. Hon lyssnar gärna till Chopin, Fauré och Ravel, men också till Beethoven, Prokofjev och Gershwin. Vad det blir beror på vilket humör hon är på.
– Det finns något positivt med att bli äldre som musiker. Man har en egen musikalisk historia som är speciell. Den som lyssnar kan känna historien i det jag gör, den finns där även om den inte är tydlig. Musiken har gett mig livet, den har gett mig kärleken, men den har också krossat mitt hjärta. Men ändå återvänder jag alltid till den.

Text Ulla M Andersson
Foto Harri Tarvainen