Göteborgs Symfoniker

Från Podiet nr 4 2021-2022 Béla Bartók,1881-1945

”En genuin bondmelodi från vårt land är ett musikaliskt exempel på fulländad konst. Jag betraktar det lika mycket som ett mästerverk – i miniatyr – som en Bachfuga eller Mozartsonat är ett mästerverk i större form.”

Béla Bartók är obestridligt en av 1900-talets stora förnyare inom konstmusiken. Han inte bara insöp de samtida strömningarna från omvärlden, hans intresse för folkmusik gav honom också ständigt nya kreativa impulser. Resultatet blev ett unikt ”Bartók-sound”.

Han föddes i Ungern som under hans ungdom tillhörde det habsburgska kejsardömet och styrdes från Wien. Han var därför till en början starkt påverkad av den tysk-österrikiska musiktraditionen, med Brahms i spetsen. I början av 1900-talet upptäckte han dock att den genuina ungerska folkmusiken hade ytterst lite gemensamt med den romska musik som Brahms och Liszt hade hört på ungerska restauranger, och inkorporerat i sina ungerska danser och rapsodier.

Folkmusiken stod för en renhet och naturlighet som Bartók uppskattade och kom att utnyttja i sin egen musik in i minsta detalj vad gäller melodik, rytm, ornamentik och variationsteknik. Han citerar dock inte en folkmelodi i sin ursprungliga form, utan analyserade materialet och gjorde sedan sin egen version. Bartók tog inte bara intryck av ungersk folkmusik, utan såg även släktskap med den rumänska, slovakiska, turkiska och nordafrikanska folkmusiken. Tillsammans gav influenserna ett överflöd av musikaliskt material i form av skalor och rytmiska mönster.

Béla Bartók föddes 1881 i en musikalisk familj. Hans far var chef för en lantbruksskola och en begåvad amatörmusiker som spelade både piano och cello. Fadern grundade ett musiksällskap och en amatörorkester i sin stad, och Bartók kom tidigt i kontakt med musik av Johann Strauss, Chopin, Verdi, Donizetti och Rossini. Modern var skollärarinna som också musicerade och gav Bartók hans första lektioner i piano.

Några utmärkande drag i hans barndom var hans stora intresse för musik samt hans svaga hälsa, som senare skulle bli en bidragande orsak till hans död. Han var även oerhört blyg, och som vuxen uppfattades han som osedvanligt tillbakadragen. Detta i stark kontrast till hans musik, som ofta är explosiv och intensiv. Fadern dog när Bartók bara var sju år gammal och de efterlevande hamnade i ekonomiska svårigheter. Familjen blev tvungen att vandra från stad till stad när modern sökte arbete som pianolärare. Trots det kunde Bartók fortsätta sina studier och 1899 blev han antagen vid Liszt-akademin i Budapest där han studerade piano och komposition.

Bartóks tidigt komponerade verk var romantiska i stilen och starkt influerade av Liszt, Debussy och Richard Strauss. Den senare lärde Bartók känna när båda närvarade vid den ungerska premiären av Also sprach Zarathustra. Av Bartóks tidiga kompositioner kan nämnas tondikten Kossuth (1903) som handlar om hjälten under den ungerska revolutionen 1848 när upproren gick som en löpeld genom Europa.

Bartók var en utmärkt pianist och siktade till en början på en karriär som sådan. Efter examen fick han anställning som professor i piano vid Liszt-akademin. Intressant nog undervisade han aldrig i komposition, då han menade att det inte kunde läras ut. Nu inträffade även det livsavgörande mötet med den kände kompositören Zoltán Kodály.
De blev omedelbart vänner och kom att förbli förtrogna och varandras stöd livet ut.

TRe personer sitter på en trappa.

Béla Bartók med vännen Zoltán Kodály och hans fru Emma Gruber.

Kodálys intresse för folkmusik smittade av sig på Bartók och 1908 åkte de tillsammans runt på den ungerska landsbygden med dåtidens moderna inspelningsutrustning, en Edison vaxcylinder, och samlade in sång och musik från bönder och romer. Bartóks första stråkkvartett i a-moll tillkom samma år, och i den tredje satsen märks folkmusikens växande inflytande tydligt.

Senare gjorde han resor till andra områden och länder och i den skatt av folkmusik som han samlade in fann han musikaliska element som till stor del dittills varit okända. De bestod av nya typer av skalor, asymmetriska rytmer, ständiga taktväxlingar samt ovanliga melodibildningar. Dessa använde han till att förnya den konstmusik han vuxit upp med.
Han sade själv senare att folkmusiken hade fått honom att ”komma ur den vedertagna dur-molltonaliteten”.

Efter en olycklig ungdomsförälskelse med djup depression som följd fann Bartók kärleken igen i en av sina pianoelever, Márta Ziegler. Hon var bara 16 år när de gifte sig 1909 och deras första son, Béla, föddes året därpå. Hustrun blev djupt involverad i arbetet med att transkribera och redigera folksångerna som Bartók spelade in under sina omfattande studieresor. Så småningom skulle de resa tillsammans på långa forskningsresor till Algeriet och andra avlägsna platser.

Bartók hade alltid varit intresserad av unga flickor, och han hade flera utomäktenskapliga affärer. Bland annat träffade han 1915 den intelligenta och viljestarka poeten Klára Gombossy som då endast var 15 år gammal. Bartók blev djupt förälskad och ville lämna sin unga fru för att i stället gifta sig med henne. Så småningom bröt Bartók dock förhållandet, vilket påverkade både honom och hans äktenskap, och även satte spår i hans komponerande de kommande åren. Hans andra stråkkvartett (1917) var det första verket som helt byggde på folkmusik. Det tillkom i en period då han även komponerade flera sceniska verk som visade en blandning av folkmusik och dåtidens moderna, avantgardistiska modeströmningar från Paris och Wien.

Familjeporträtt.

Bela Bartók med sin första fru Márta Ziegler och deras son Béla, 3 år.

Bartóks enda opera, Riddar Blåskäggs borg, som han tillägnade sin fru, skrevs redan 1911 men fick sin premiär först efter kriget, 1918. Den dissonanta klangen, tillsammans med folkmusikinfluenser, gav hans verk en särpräglad stil och verket ogillades av etablissemanget. Den ovanliga dramaturgin var även den ny: den jämförelsevis korta enaktaren är i grunden en dialog mellan endast två rollfigurer, Blåskägg och Judith. Den har kallats ”En av de första moderna psykologiska operorna”, med ett libretto av poeten Béla Balázs som går på djupet i utforskandet av manligt och kvinnligt. Själva ramberättelsen har sitt ursprung i sagan Riddar Blåskägg av Charles Perrault, som 1797 gav ut den berömda Gåsmors sagor med Askungen, Törnrosa, Rödluvan, Mästerkatten i stövlar och Tummeliten.

Bartóks balett Träprinsen (1917) och balettpantomimen Den sällsamme mandarinen (1926) handlar också om förhållandet mellan man och kvinna. Bägge handlingarna rör sig kring motsättningarna mellan vad naturen föreskriver och vad samhället accepterar och båda belyser skillnaden mellan naturlig sexuell åtrå och kurtis. Träprinsen och Riddar Blåskäggs borg blev publikframgångar för Bartók och han etablerade sig som sin generations ledande kompositör i Ungern. Han kunde nu börja bygga upp en internationell karriär som pianist och – ännu viktigare – som kompositör, och besökte regelbundet Paris, London och andra viktiga musikstäder. Turnerandet blev påfrestande för äktenskapet och när han dessutom blev förälskad i den 19-åriga Ditta Pásztory, en begåvad elev i sin pianoklass vid Akademin, fick hans äktenskap ett abrupt slut. Makarna skildes 1923 och bara några månader senare gifte han om sig. Bartóks andra son, Péter, föddes året därpå.

Vid första världskrigets slut fick Bartók möjlighet att inventera sitt lager av insamlad folkmusik och han katalogiserade materialet och skapade utgåvor för vetenskapligt syfte.
Arbetet ökade Bartóks förståelse för variationsteknikens alla möjligheter vilket speglades i verk som pianosonaten (1926) och Danssvit (1923). Hans musik blev nu ännu mera helgjuten, och slagverksinstrumentens roll blev större.

Bartók vid en stor tratt.

Bartók lyssnar på sina inspelningar på Institutet för folklore i Bukarest 1934.

På 1930-talet lämnade Bartók mycket av 20-talets experimentella ambitioner bakom sig. Återigen hade han hittat ett nytt förhållningssätt, med influenser från äldre musik. Han tillförde också sin musik nya karakteristiska inslag som ofta dyker upp i långsamma satser som spökliga dissonanser, en ljudmatta av naturljud och vemodiga melodier. Detta kallas för ”nattmusik”. Den stilistiska vändningen resulterade i några av hans mest spelade och uppskattade verk, som den femte stråkkvartetten (1934), Sonat för två pianon och slagverk (1937) och Musik för stränginstrument, slagverk och celesta (1936), av många ansedd som hans mästerverk. Adagiot används av Stanley Kubrick i skräckfilmen The Shining och är ett bra exempel på ”nattmusik”.

Vid den här tiden ökade den politiska oron i Ungern och när Nazityskland annekterade Österrike 1938 bestämde Bartók sig för att lämna angränsande Ungern. Efter moderns död 1939 flyttade familjen till USA, en stor förändring som var både känslomässigt och fysiskt påfrestande. Bartók kände sig som en främling, hans hälsa blev lidande, och han hade svårt att fortsätta komponera.

De finansiella bekymren lindrades något av att Columbia University anställde Bartók till en ettårig forskartjänst, men 1942 försämrades hälsan ytterligare med konstant feber och han diagnoserades med progressiv leukemi. Lyckligtvis kunde han så småningom återuppta komponerandet och producerade några av sina absolut främsta verk, som Konsert för orkester (1943), Sonat för soloviolin (1944) och Pianokonsert nr 3 (1945). Det sista verket skrevs för hans fru, och han arbetade med det fram till endast några dagar före sin död, den 26 september 1945.

Hans musik blev mot slutet mera inåtvänd i sin karaktär men trots alla svårigheter kännetecknas de sista kompositionerna av en ljus grundstämning och en enkelhet i sin harmonik och konstruktion.

 

Text: Andreas Konvicka
Foto Alamy images