Mitt favoritstycke
Jag ser fram emot att spela Beethovens sjua. Det är kalas för en slagverkare. Beethoven hade ett eget sätt att skriva för pukor. Han skapade en tradition, man spelar en hel del starkt.
Men med Beethoven måste man även kunna spela ett fortissimo svagt, fast med mycket karaktär. Det ska var mer energi än ljudstyrka egentligen.
Musiken och tiden
Jag vill se klassisk musik som en levande konstform. Det som skrevs för 200 år sedan är inte detsamma som vi spelar nu. Musiken är något som uppstår i stunden. Det är en social konstform som skapas av mötet mellan musikerna och publiken.
Förr i tiden hade de ju inget annat än levande musik, det är nästan svårt att förstå. Men de var ändå som vi är. Fast med färre prylar.
Det är kul att konstformen är intuitiv. Man styr den inte. Vad musiken handlar om har inte så stor betydelse för mig. En gång var all klassisk musik ”samtidsmusik” och jag tror inte man ställde frågan om ”varför” man spelade det. Kvaliteten består i att man gör det ihop, man lyckas tillsammans med en publik. Vi är många som delar en stor upplevelse. Det är där värdet ligger.
Mitt instrument
Symfoniorkesterns slagverk har inte en lika gammal hantverkstradition som stråkinstrumenten. Våra var först bruksinstrument i militären. I Göteborgs Konserthus har vi en puka från 1800-talet, den har varit med och spelats inför både Sibelius och Stenhammar. Men en gammal puka är inte självklart bättre. Det handlar mer om hur lätt den är att spela på.
En puka består av en uthamrad kopparkittel i ett chassi av gjutjärn. Man blötlägger skinnet och spänner det över pukan där det får torka. Skinnet behöver bytas någon gång per år, för man slår sönder fibrerna efter ett tag och klangen mattas av.
Mitt favoritinstrument bland slagverken i Konserthuset är ett par turkiska cymbaler. De kommer från den berömda firman Zildjian och tillverkades i Konstantinopel för över 100 år sedan. De klingar otroligt bra. De kräver ingen speciell skötsel. Om man är där och petar kanske det dröjer 100 år till innan de låter likadant igen…
Violinisten Nicola Boruvka
"Mitt favoritstycke är Tod und Verklärung av Richard Strauss. Det är en gåta hur han får orkestern att klinga som den gör. Övertonerna glittrar i hela salen. Man blir gripen av berättelsen."
Trombonisten Jens Kristian Søgaard
"Jag ser väldigt mycket fram emot att spela Richard Strauss Alpsymfoni. Han skriver så fint för trombon, det är utmanande och väldigt uttrycksfullt."
Kontrabasisten Jenny Ryderberg
"Jag ser fram emot Tjajkovskijs sjätte symfoni, Pathetique. Det är kontrabasarnas låt. Vi avslutar med att spela utdöende hjärtslag. Det har spekulerats i att Tjajkovskij illustrerade sin egen förestående död."
Jorden vi ärvde
Här hittar du musik om vår gemensamma livsmiljö och om den natur vi alla behöver ta hand om. Vilka avtryck vill du lämna vidare?
Låt musiken röra dig
I musiken möts vi – över generationer och bortom våra egna hjärtslag. Här hittar du konserter att landa i, var du än är i livet. Vilka intryck behöver du?
Kraft att förändra
Musiken kan hjälpa oss att förstå oss själva i den tid vi lever i och ge inspiration att gå vidare. Här hittar du musik som gör skillnad i det stora och det lilla. Vad vill du inspireras av?
Ge ditt liv konsertmagi!
Ett abonnemang i Göteborgs Konserthus ger dig oförglömliga upplevelser och rabatterat biljettpris. Dessutom många andra att dela upplevelserna med.