Göteborgs Konserthus Nina Stemme sjunger Wagner

Hanna Kendall (f 1984) The Spark Catchers Hanna Kendall föddes och växte upp i London. Hon var musikaliskt begåvad och började spela violin som fyraåring. Utan att ha minsta tanke på att bli tonsättare började hon så småningom studera musik vid universitetet i Exeter, varifrån hon fick ett stipendium som möjliggjorde studier på doktorsnivå vid Columbia University i New York, och intresset för att själv skapa musik växte. Till en av konserterna i serien The Proms i London komponerade hon The Spark Catchers 2017, och uruppförandet spelades av den brittiska ensemblen Chineke!. Den består av professionella musiker med rötter i många olika kulturer. Kanske kan man översätta titeln till Gnistfångarna. Titeln kommer från en dikt av Lemn Sissay skriven till olympiaden i London 2012 och handlar om kvinnor som arbetade på den tändsticksfabrik som en gång fanns på samma ställe, och som noga höll ett öga på gnistor som hotade sätta eld på fabriken. Den rytmiska och trevliga musiken ska inte ses som en tolkning av dikten, men fraser från den har bidragit med styckets struktur: den livfulla Sparks and Strikes, den mörkare Molten Madness, den stillsamma Beneath the Stars/In the Silver Sheen, och slutligen The Matchgirls March som börjar dansant och avslutar musiken i en kort och kraftfull kulmen. STIG JACOBSSON

RICHARD WAGNER (1813-1883) WESENDONCKSÅNGER Texter av Mathilde Wesendonck Der Engel Stehe still! Im Treibhaus Schmerzen Träume Richard Wagner skrev bara ett tjugotal sånger, varav en handfull när han 1839–1842 förgäves försökte vinna parisarnas hjärtan. Nästa steg inträffade 1857–1858 när han under sin mest revolutionära tid befann sig i politisk asyl i Zürich, och samtidigt genomlevde en lidelsefull romans med Mathilde Wesendonck, hustru till en välbeställd schweizisk silkeshandlare. I familjens lantställe hade Wagner och hans hustru fått en fristad. En sak är säker, revolutionären Wagner styrdes mer av konstnärliga drömmar än av politisk övertygelse. Han arbetade med Tristan och Isolde, och för sin älskarinna läste han sin egen text till denna opera. Hon var betagen, och svarade med egna dikter, som helt genomsyrades av samma anda. Wagner lät sig fängslas av hennes dikter och satte musik till dem. Der Engel, Schmerzen och Träume komponerade han under vintern 1857. De färdigställdes i maj året därpå. I den första dikten framställer hon Wagner som konstens frälsare. Själv skrev han på notbladet till skisserna av första akten av Tristan: ”Till den ängel som lyfte mig så högt”. Kärleken må ha förtrollat dem, men rent konkret har arbetet med Mathildes fem dikter bidragit med inspiration till Tristan. Material ur Im Treibhaus (I växthuset) inarbetades i introduktionen till tredje akten. Schmerzen (Smärtor) inleds med samma ackord som också inleder andra akten, och Träume (Drömmar) kan ses som en första version av kärleksduetten i samma akt. I ett brev skrivet exakt ett år efter sångens fullbordan, medan Wagner befann sig i Venedig och arbetade på andra akten av Tristan, skrev han: ”Det har varit ett långt uppehåll och jag kunde inte försätta mig i rätt stämning. Det gjorde mig allvarligt bekymrad. Jag kunde inte komma vidare. Då knackade den onde på: han presenterade sig för mig som min trogna musa, och på en minut var passagen färdig. Jag satte mig vid pianot och skrev ner den så snabbt som om jag kunnat den utantill länge. Strängt tagen finns där en reminiscens: Träume spökar där …” Sångerna presenterades för första gången hemma hos förläggaren Schott den 30 juli 1862. Men ofta hör man idag dessa Wesendoncksånger med orkesterackompanjemang. Träume instrumenterade han själv för soloviolin och kammarorkester för att fira Mathildes födelsedag den 23 december. I ett brev till Mathilde skrev Wagner: ”Jag har aldrig gjort något bättre än dessa sånger …” STIG JACOBSSON

ALEXANDER VON ZEMLINSKY (1871-1942) SJÖJUNGFRUN Alexander von Zemlinsky är en av dessa begåvade tonsättare med judiskt påbrå från förra sekelskiftet vars musik fördömdes som "entartete Musik" av nazismen. Han verkade både som lärare i komposition och orkestrering (Arnold Schönberg var en av hans elever) och dirigent, huvudsakligen i Wien. I Sjöjungfrun, Die Seejungfrau, använder han all sin kunskap för att måla vatten och längtan. Det är breda penseldrag där en melodi börjar i cellon, vidare upp i violinerna och slutar i ett soloinstrument. Andra gånger är hela orkestern ett upprört hav. Det här är en historia där symfoniorkestern är lika oöverträffad som stämningsskapare som i en rymdfilm. Sjöjungfrun längtar upp till ytan, sjöhäxan lurar i djupet, kärleken till prinsen är så stark att sjöjungfun först offrar hela sin vattenvärld plus sin fiskstjärt, och till slut även sitt eget liv för kärleken. Olycklig kärlek kan också ha varit en av drivkrafterna för både H C Andersen och Zemlinsky i den här sagans tillkomst. Den danske sagoförfattaren var förälskad i den svenska operasångerskan Jenny Lind, en kärlek hon aldrig besvarade. Hade hon gjort det hade han förmodligen blivit livrädd. H C Andersen hade, vad man vet, aldrig någon kärleksaffär med en kvinna. Zemlinsky, däremot, lär ha varit ganska framgångsrik i kärlek. Men kort innan han skrev Die Seejungfrau hade han haft en mindre lyckad affär med en av sina kompositionselever. Det var Alma Schindler, hon som senare gifte sig med Gustav Mahler. Alma var en lång, fantastiskt vacker kvinna och deras relation varade i nio månader. Men Zemlinsky var varken rik på pengar eller framgång, och Almas vänner och familj avrådde henne från förbindelsen. Hon var absolut inte den föraktfulla, kalla kvinna som musiklexikonet Grove påstår när de nämner henne i en halv mening som en judisk kvinna som ratade honom för hans fulhets skull. Hur som helst blev Zemlinsky naturligtvis besviken och det finns även de som menar att Sjöjungfrun kan ses som Zemlinskys porträtt av honom själv och Alma Schindler. I så fall är det han som är sjöjungfrun, havsvidundret, och hon som är prinsen, den fulländade, mänskliga skönheten. Beskrivningen av sjöjungfruns längtan, dödsvision, kärlek, ensamhet och lidande är vad musiken handlar om, mycket mer än att återge själva sagans förlopp. För Zemlinsky själv gick livet vidare efter uppbrottet från Alma Schindler. Två äktenskap hann han med och undkom nazisterna genom att emigrera till USA. Tyvärr uteblev framgången där när han drabbades av en hjärnblödning innan han hunnit etablera sig i sitt nya hemland. Tre år senare dog han och musiken vi hör ikväll uruppfördes i sin helhet först 1984. KATARINA A KARLSSON

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Ryan Bancroft växte upp i Los Angeles och uppmärksammades första gången internationellt när han vann både förstapris och publikens pris vid Malko-tävlingen i dirigering 2018. Sedan har karriären gått spikrakt uppåt: han utsågs 2019 till ny chefdirigent för BBC National Orchestra of Wales och efter sitt första besök hos Tapiola Sinfonietta erbjöds han att bli orkesterns Artist in Association. Han har också haft framgångsrika samarbeten med Toronto Symphony Orchestra, Rotterdams filharmoniker och Atlanta Symphony Orchestra. Säsongen 2023-2024 tillträder 33-årige Ryan Bancroft som ny chefdirigent för Kungliga Filharmonikerna i Stockholm.

Sopranen Nina Stemme sjunger sedan länge huvudroller i operor av Wagner, Strauss, Puccini och Verdi i de största operahusen, som Wiener Staatsoper, Covent Garden, La Scala, Metropolitan och Bayreuth. På hennes repertoar står bland annat Isolde i Tristan och Isolde, Senta i Den flygande holländaren, Marskalkinnan i Rosenkavaljeren, Sieglinde i Valkyrian, Margareta i Faust samt Jenufa och Salome. Uppsättningen av Tristan och Isolde i London, i regi av Christoph Loy, renderade två Lawrence Olivier-statyetter, både för bästa produktion och för bästa rollprestation. Till senare tids framgångar hör Brünnhilde i Valkyrian på La Scala, Fidelio med Claudio Abbado på Luzernfestivalen (mot Jonas Kaufmann i en högt prisad skivinspelning), Leonora i Fidelio på Covent Garden, Elisabeth i Tannhäuser i Paris och inte minst Brünnhilde i San Francisco. På skiva kan hon höras i Wagners Tristan och Isolde (mot Placido Domingo, EMI), Wesendonck-sånger (BIS) och Den flygande holländaren (Chandos) samt Beethovens Fidelio (Decca) och Richard Strauss Vier letzte Lieder (EMI). På DVD: Rosenkavaljeren, Aida, Jenufa och Tristan och Isolde. Nina Stemme, som utnämnts till "årets bästa sångerska" av den tyska tidsskriften Operwelt, är hovsångerska sedan 2006 och fick Litteris et Artibus 2008. Hon har tilldelats både hederspriset bland regeringens exportpris samt Birgit Nilsson-priset (2018). Under våren 2022 han Sttemme med både Siegfried och Valkyrian på Wiener Staatsoper. Dessutom har hon under våren spelat paradrollen Elektra i Strauss opera på The Metropolitan Opera i New York. ”Ibland tvingades hon rusta sig för rollens mest bestraffande utbrott. Ändå levererade hon dem som med en drakes andetag”, skrev New York Times om Stemmes framförande. Nina Stemme har gästat Göteborg Symfoniker åtta gånger tidigare.