Stäng
Meny
lör
16
okt
Kl 18.00

Orgelinvigning: Musik från fyra länder

Fantasifulla klanger när Konserthusets nya orgel tar plats i Stora salen på alla tänkbara sätt.

Orgelinvigning: Musik från fyra länder

Fantasifulla klanger när Konserthusets nya orgel tar plats i Stora salen på alla tänkbara sätt.

Fransk orgelromantik när den är som bäst samt inpass från Monnakgotla och Liszt – Les préludes i en spännande version för orgel. Ett program som visar vad Konserthusets nya orgel kan prestera i musik och stilar med olika traditioner. Vi får även höra fantasifulla klanger ingen tidigare hört i ett uruppförande specialkomponerat för orgelinvigningen.

Tack vare samarbetet mellan Göteborgs internationella orgelakademifastighetsbolaget Higab och Göteborgs Symfoniker har Göteborg fått en ny konserthusorgel i världsklass, byggd av Rieger Orgelbau i Österrike. Säkra din plats till de pampiga premiärkonserterna och var bland de första att få uppleva de mäktiga orgelklangerna i Göteborgs Konserthus!

Orgelkuriosa kl 17.00-17.30

Hör gäster från invigningsprogrammen ge ytterligare dimensioner till konserten, orgeln och orgelmusiken i ett kostnadsfritt samtal under ledning av Erik Risberg. Varmt välkommen till Stora salen kl 17.00-17.30.

Konserthusorgeln syns mellan lammellerna längst fram i konsertsalen, ovanför scenen. På scenen står en man och blickar upp mot orgeln.

Program


Nielsen Commotio
20 min

CARL NIELSEN (1865-1931) COMMOTIO Carl Nielsen förknippas väl inte i första hand med orgeln; han var själv inte utövande organist och hans orgelkompositioner är fåtaliga. Men han hade under många år ett stort intresse för instrumentet, en fascination som väcktes när han 1913 fick höra Karl Straube, Tysklands ledande organist, ge en konsert i Köpenhamn. Nielsen, som blev god vän med Straube, bestämde sig för att skriva en fantasi för orgel och började också skissa på en sådan, men den planen rann ut i sanden. Inte förrän 1929 kom hans första orgelkompositioner, 29 korta preludier. Efter detta kände han sig mogen att gripa sig an ett större verk för instrumentet, ett arbete som tog närmare två år och resulterade i den monumentala Commotio, ett av den nordiska orgellitteraturens märkligaste verk. Nielsen beskrev själv sitt verk som "ett försök att återuppbygga den enda verkligt giltiga orgelstilen, nämligen den polyfona musik som passar särskilt väl för detta instrument." Yttrandet visar att Nielsen vid denna tid var influerad av den s k orgelrörelsen, som sedan några år påverkade danskt orgelbyggeri och orgelkonst, något som antyds i den latinska verktiteln - av Nielsen översatt som "rörelse, även andlig". Orgelrörelsens barockinspirerade, objektiviserande, antiromantiska estetik harmonierade väl med Nielsens musiksyn. Commotio inleds med ett långt kraftfullt parti, som övergår i ett pastoralt Andantino, vilket i sin tur leder fram till den första av de två fugor som utgör verkets kärna. Denna fugas tema är energiskt och motoriskt, medan den andra fugan har ett mer dansant tema av gigue-karaktär. En rytmisk omformning av detta tema leder fram till ett friare parti, men i slutet av verket återkommer temat i sin ursprungliga gestalt och fortsätter fram till den magnifika slutkulminationen. Commotio är i flera avseenden en solitär, och det går knappast att peka på någon direkt förebild - i varje fall ingen samtida. Den inspiration som oftast framhålls är från 250 år tidigare: den danskfödde Dieterich Buxtehudes preludier med sin växling mellan fritt improvisatoriska och fugerade avsnitt. Även Johann Sebastian Bach har nämnts i sammanhanget; inledningen har tydliga beröringspunkter med Bachs stora g-mollfantasi. Trots att Nielsen själv, i orgelrörelsens anda, såg det som felaktigt att betrakta orgeln som en orkester, har Commotio vid sidan av barockinspirationen även symfoniska drag - man kan till exempel tänka på de återkommande stort upplagda dynamiska stegringarna - och verket har till och med kallats "Nielsens sjunde symfoni". SVERKER JULLANDER


Lefébure-Wely Scène pastorale, pour une inauguration d'orgue
12 min

LEFÉBURE-WÉLY (1817-1869) SCÈNE PASTORALE, POUR UNE INAUGURATION D'ORGUE Louis-James-Alfred Lefébure-Wély, innehavare av inte mindre än tre prestigefyllda organisttjänster i Paris - i tur och ordning vid kyrkorna Saint Roch, La Madeleine och Saint Sulpice - var vid mitten av 1800-talet ansedd som Frankrikes främste orgelvirtuos, en publikens gunstling, särskilt berömd för sin improvisationskonst. Men hans musik kritiserades skarpt av anhängarna till den strängt kyrkliga stil, med inspiration från Bach, gregorianiken och 1500- och 1600-talets kyrkomusik, som för allt fler sågs som förebildlig och som på orgelns område representerades av belgaren Jacques-Nicolas Lemmens. Medan Lefébure-Wélys teknik var främst pianistisk och hans repertoar begränsad, så utmärkte sig Lemmens för en suverän behärskning av orgelspelets alla aspekter, inklusive pedalspelet. Ett tidens tecken var att den mycket inflytelserike mästerorgelbyggaren Aristide Cavaillé-Coll, som tidigare gynnat Lefébure-Wély, kom att ta djupa intryck av Lemmens och under 1860-talet började se Lemmens-eleverna Widor och Guilmant som framtidens män. Man kan se Lefébure-Wély som den siste ledande representanten för den populärmusikaliska inriktning, med lättlyssnade melodier och dramatiska effekter, som i huvudsak präglat den franska orgelkulturen efter den för kyrkolivet och kyrkomusiken katastrofala revolutionen 1789. Scène pastorale, med undertiteln "för orgelinvigning eller midnattsmässa", är ett stycke programmusik, i stor utsträckning inriktad på imitation av naturljud. Särskilt orgelns förmåga att gestalta åskväder utnyttjas här mycket effektivt. Efter en munter inledning kommer det egentliga pastoraltemat över en orgelpunkt. Idyllen hotas dock snart av ett dovt muller som så småningom helt tar över i en magnifik åskvädersscen, där Lefébure-Wély på sätt och vis föregriper det sena 1900-talets modernistiska orgelmusik, med både fasta och rörliga tonklungor (cluster), som inte är noterade på vanligt sätt i partituret utan enbart i form av instruktioner till spelaren. Åskvädret drar sig efterhand tillbaka, och i slutet av stycket hör vi en näktergal förkunna att den pastorala idyllen har återvänt. SVERKER JULLANDER


Monnakgotla Illusionist
10 min

TEBOGO MONNAKGOTLA (f 1972) ILLUSIONIST I en recension av hennes opera Jean-Joseph kallade Dagens Nyheter Tebogo Monnakgotla "en av de mest framstående svenska kompositörerna i sin generation". Hennes karriär tog fart efter att hon - ännu student vid Kungliga musikhögskolan - vann Prize of Recommendation vid International Rostrum of Composers, den europeiska radiosammanslutningens tävling i samtida musik. Senare samma år valdes hon till Composer in Residence vid SR P2, ett uppdrag hon hade i två år. Tebogo Monnakgotla är född och uppvuxen i Uppsala. Vid tio års ålder började hon spela cello i kommunala musikskolan. 1994 inleddes studier i komposition och cello vid Piteå musikhögskola och 1999 fortsatte studierna vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm där hon avslutade sina doktorandstudier 2006. Tebogo Monnakgotla har mest komponerat för orkester och kammarensemble men har den senaste tiden fokuserat på opera, bland annat med Jean-Joseph för Kungliga Operan i Stockholm och operan Zebran som planerades för uppsättning i Vadstena i juli 2021. Nyligen komponerade hon en saxofonkonsert för Johannes Thorell på uppdrag av fyra svenska orkestrar. En inspelning med Johannes Thorell och Uppsala Kammarorkester finns på Youtube. Illusionist är ett beställningsverk komponerat till invigningen av Konserthusets nya orgel. STEFAN NÄVERMYR


Liszt Les préludes
15 min

FRANZ LISZT (1811-1886) LES PRÉLUDES Franz Liszt var en av 1800-talets stora musikaliska förnyare. Som interpret och tonsättare utvecklade han pianots klangliga och speltekniska potential, och på sina otaliga konsertturnéer gjorde han sensation både genom sitt spel och sin personliga framtoning. Samtidigt var han en katolsk intellektuell, som redan i unga år formulerade egna tankar om bland annat kyrkomusikreform och konstnärens plats i samhället. Hans produktion uppvisar en hisnande spännvidd, från ungdomens publikfriande pianistiska glansnummer, via de mogna orkesterverken fram till de sena årens asketiska uttrycksknapphet och kyrkomusikaliska fokus. I slutet av 1840-talet hade Liszt tröttnat på det ständiga turnerandet och accepterade ett erbjudande att slå sig ner i den tyska staden Weimar. Här kom han att inrikta sig på komposition, framför allt av orkesterverk. Även på detta område blev han en nydanare. Det var under Weimaråren som han lanserade den nya genren "symfonisk dikt" som beteckning för ett ensatsigt orkesterstycke med någon form av utommusikalisk inspiration eller innehåll. Syftet var inte att avbilda yttre händelser - som t ex hos Berlioz - utan att gestalta stämningar och tankar. Detta sätt att komponera fick stort inflytande på senare generationer tonsättare; man kan tänka på namn som Richard Strauss och Jean Sibelius. Av de tolv symfoniska dikter som tillkom i Weimar är Les Préludes den i dag mest kända och den enda som kan sägas tillhöra orkestrarnas standardrepertoar. Titeln har ingenting med den musikaliska genrebeteckningen "preludium" att göra utan går tillbaka på en dikt från 1823 av den franska romantiska poesins största namn, Alphonse de Lamartine. I partituret till Liszts komposition finns ett förord vars huvudtankar är att jordelivet är en serie förspel (preludier) till evigheten och att människan för att läka sina kärlekssår söker sig till det lantliga livets frid men inte stannar där utan hörsammar trumpetens signal till strid, i avsikt att nå det fulla medvetandet om sig själv och komma i besittning av alla sina krafter. Förordet är inte hämtat från Lamartine utan är en förkortad version av en längre essä utifrån Lamartines dikt av Liszts partner, den polska prinsessan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein. Förloppet i Liszts verk kan uppfattas som en spegling av tankegångarna i förordet (snarare än i Lamartines ursprungliga diktverk). Samtidigt kan stycket ses som ett slags koncentrat av den traditionella symfonins fyr- eller femsatsighet: en långsam, trevande introduktion, där verkets kärnmotiv (c-h-e) presenteras, byggs upp mot ett kraftfullt, militäriskt avsnitt, i sin tur följt av en längre lyrisk sats byggd på två sjungande teman. Ett stormigt parti följs av en idyll, där det första sångtemat får sällskap av ett livligare motiv. Musiken växer fram till den triumfatoriska finalen, där de två sångtemana återkommer i förvandlad gestalt. Allra sist hör vi ånyo det stramt kraftfulla temat från "första satsen". SVERKER JULLANDER


Medverkande


Joris Verdin orgel

Den belgiske organisten och musikvetaren Joris Verdin är lärare i orgel vid Antwerpens kungliga konservatorium och professor vid Universitetet i Leuven, Belgien. Han återupptäcker lika gärna bortglömd musik som han skapar ny i egna kompositioner. Han har spelat in över 40 cd med musik som spänner över många olika eror och stilar. Mångsysslaren Joris Verdin ger också mästarklasser, ansvarar för notutgåvor, skriver artiklar och ger ut böcker, bland dem den första handboken i att spela harmonium. Bland hans många skivpriser finns Diapason d'Or och Preis der deutschen Schallplattenkritik.


Nathan Laube orgel

Amerikanske organisten Nathan Laube är en ledande musiker och pedagog med beundrare över hela världen. Han har framträtt på fyra kontinenter i prestigefyllda konserthus som Elbfilharmonin i Hamburg, Berlinfilharmonin, Walt Disney Concert Hall i Los Angeles och Wiens Konserthus samt i berömda kyrkor som Notre-Dame i Paris, St Paul-katedralen i London och Berlins domkyrka. Nathan Laube var också med vid invigningen av den restaurerade orgeln i Vasakyrkan i Göteborg. Han är även verksam vid musikhögskolan i Stuttgart och var tidigare knuten till Eastman School of Music i Rochester, USA.


Hans-Ola Ericsson orgel

Hans-Ola Ericsson är en firad organist, internationellt verksam pedagog och samtida tonsättare. Han har varit professor i Piteå och var under flera år organist samt chef för kyrkomusiken vid McGill University i Montreal, Kanada. Han är känd för en repertoar som spänner från Messiaen, Cages och Ligeti till den ofrånkomlige Johann Sebastian Bach samt ett flertal andra tonsättare. Bland juvelerna i hans verksamhet finns Messiaens samlade verk och en serie Bachframföranden för orgel och kammarensemble.


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!