Göteborgs Konserthus Side by Side 2023: Closing Concert

LILI BOULANGER (1893-1918) D'UN MATIN DE PRINTEMPS Lili Boulanger växte upp i en synnerligen musikalisk miljö. Hennes far Ernest (1815-1900) var sånglärare och kompositör, främst av lättsamma operor. Redan som 20-åring hade han erövrat det attraktiva Rompriset med kantaten Akilles. Vid Pariskonservatoriet hade han den 43 år yngre ryska prinsessan Raisa Myshetskaya som sångelev, och de gifte sig 1877. 1887 fick de dottern Nadia som tilldelades andra pris i Rompristävlingen 1908 - hon kom att bli 92 år gammal och undervisade en lång rad av 1900-talets främsta tonsättare från hela världen i komposition. 1893 blev den 77-årige Ernest far till ytterligare en dotter, Lili, som först studerade för sin syster och därefter för Gabriel Fauré, och som 1913 tilldelades det årets Rompris! Hon blev den första kvinna som Franska akademin ansåg vara värdig det stora priset. Dessvärre var hon sjuklig och svag, och var bara 24 år när hon rycktes bort i Crohns sjukdom. Lili Boulanger hann under sin alltför korta levnad komponera ett 40-tal verk. Redan som 14-åring hade hon bestämt sig för att bli tonsättare. Under sitt sista levnadsår komponerade Lili Boulanger "En vårmorgon", det sista hon skrev själv. Bönen Pie Jesu dikterade hon för sin syster tre veckor innan hon kraftlös gick ur tiden. D'un matin de printemps kan spelas för violin och piano eller flöjt och piano, och finns även i en orkesterversion. Med tanke på omständigheterna är det märkligt att lyssna på detta bekymmerslösa och positiva stycke, men hon hade just genomgått en operation som såg ut att bli lyckad… Som kuriosa kan nämnas att asteoriden 1181 har uppkallats efter Lili Boulanger, och en krater på Venus efter Nadia Boulanger. STIG JACOBSSON

DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 5 D-MOLL OP 47 Moderato Allegretto Largo Allegro non troppo En förödande kritisk artikel publicerades 1936 i tidningen Pravda om Sjostakovitjs opera Lady Macbeth från Mtsensk, som beskrevs som "osovjetisk, grovkornig, primitiv och vulgär". Artikeln sammanföll tidsmässigt med Stalins stora utrensningar, vilket även påverkade kulturpolitiken. Flera kolleger till Sjostakovitj drabbades hårt och han själv hamnade i kylan och kände sig tvingad att dra in sin nyskrivna, dissonanta Mahler-inspirerade fjärde symfoni. I stället gjorde han ett lappkast, och skrev den mera lättlyssnade femte symfonin som presenterades som "En sovjetkonstnärs svar på rättvis kritik". Symfonin följer den klassiska fyrsatsiga strukturen och har samma mönster som Beethovens symfoni med samma nummer. Verket börjar i tragisk moll, men slutar i klingande dur. Sjostakovitjs son Maxim har berättat att fadern beskrev symfonin och liknade den med en hjältes resa där motgångar och utmaningar övervinns, för att slutligen nå seger. I första satsen påbörjar hjälten sin resa och tar avstamp ur ett dystert och mörkt landskap. Som brukligt är med Sjostakovitjs musik innehåller den flera olika aspekter, dels ett tillrättalagt yttre som skenbart hyllar kommunismen, dels dolda teman som speglar mer av hans innersta tankar och känslor. Ett exempel på detta är första satsens andra tema, där frasen Amour, amour från Carmens Habanera smugits in som en referens till Sjostakovitjs obesvarade kärlek Elena Konstantinovskaja. Andra satsen är ett ironiskt pseudo-scherzo som lättar upp stämningen men i slutet mer och mer låter som en ostadig speldosa. Det efterföljande vackra largot är symfonins kärna där sorgsna snyftningar hörs som en enkel sång i den ensamma natten. I slutet av huvudtemat ekar Mussorgskijs klagande och lidande ryska folk ur operan Boris Godunov. I finalen sammanflätas till slut Sjostakovitjs personliga känslor och hans offentliga och sociala situation. Symfonins melankoliska återhållsamhet som tidigare färgat verket utmynnar nu i en, enligt honom själv "av påtvingad glädje skapad under hot", jubelfinal i D-dur. Temat är taget från en sång han komponerat till en dikt av Pusjkin, Återfödelse*, komponerad strax före symfonin. Dikten skrevs 1820 under Pusjkins exil från huvudstaden, och kanske kände Sjostakovitj här ett släktskap i ödet. Texten handlar om hur konstnärsgeniets verk målas över med svarta penseldrag av en okänslig "konstnärs-barbar", men åter framträder klart när den svarta färgen flagnar. Alldeles i slutet upprepas tonen A (eller la) 256 gånger. När kolleger frågade honom vad det betydde, sade han att det är ya, ryska för mig, jag. Lala är också ryskans smeknamn för Elena, Sjostakovitjs älskade, och således blir la, la, la både ett rop av förtvivlan och ett farväl. ANDREAS KONVICKA *"Således försvinner illusionerna från min plågade själ och i dess ställe uppstår visioner om rena ursprungliga dagar" (Ur Återfödelse av Alexander Pusjkin)

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1997 utsågs Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Under åren 2019-2022 var även Christoph Eschenbach förste gästdirigent – tillsammans bildade de en stark treklöver bestående av tre helt olika konstnärer. Vi är också en stolt partner till sopranen Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Sten Cranner är VD och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

I mer än 15 år arbetade Manuel López-Gómez sida vid sida med Gustavo Dudamel på symfoniska projekt och operaprojekt som La Bohème, La Traviata och Mahlers åttonde symfoni i Caracas, Don Giovanni i Los Angeles, Brahms symfonier i Paris och West Side Story med Cecilia Bartoli på Salzburgfestivalen. 2017-18 delade Manuel och Dudamel den musikaliska ledningen av en ny produktion av La Bohème på Opéra Bastille i Paris. Manuel López-Gómez har etablerat sig genom framgångsrika framträdanden i Nord- och Latinamerika, Europa, Asien och Australien. För Universal Music Italy dirigerade han världspremiären av den nyligen orkestrerade operan Atahualpa av Carlo Enrico Pasta i Peru. Kort därefter återvände han till landet för Gounods Romeo och Julia med Juan Diego Flórez. Rossini Opera Festival i Pesaro bjöd in honom till en produktion av Resan till Reims, och Kristiansands symfoniorkester för Figaros bröllop. Efter att ha utbildats inom El Sistema ser han engagemanget för ungdomar och deras musikaliska utbildning som en viktig uppgift. För närvarande uppfyller han detta särskilda åtagande som musikchef för Bogotá Philharmonic Youth Orchestra.

Den italienska dirigenten Daniela Musca Daniela Musca har varit en återkommande dirigent vid Side by Side sedan 2020. Under säsongen 2022-2023 har hon framträtt med symfoniorkestrarna i både Malmö, Turkku och Luxemburg, samt med Wermland Opera in Karlstad, Stockholms blåsarsymfoniker och Östgötamusiken. 2021 debuterade hon vid Kungliga Operan i Stockholm med Rigoletto. Hon har dirigerat orkestrar Göteborgs Symfoniker, Norrköpings Symfoniker, Trondheim Symfoniker, Casco Phil, Frankfurts opera- och museumsorkester, Würzburger Filharmonikerna och Uleåborgs Sinfonia. Född i Rom studerade hon piano och kammarmusik vid Conservatorio Santa Cecilia, följt av en magisterexamen vid Basel Music Academy. 2006 flyttade hon till Berlin för att studera orkesterdirigering vid Hanns Eisler Hochschule. 2017 var hon semifinalist vid Georg Solti Conducting Competition i Frankfurt. Som assisterande dirigent har hon arbetat på Staatsoper Berlin, Bayerns statsopera, Deutsche Oper Berlin och Salzburg Festival.

Göteborgs Symfonikers Vokalensemble består av tolv skickliga, hängivna och yrkesverksamma sångare som kommer att utgöra en aktiv kärna i Göteborgs Symfoniska Kör med ambitionen att utforska körsångens konstnärliga möjligheter. Förutom verksamheten med Göteborgs Symfoniska Kör som ger ett flertal konserter med Göteborgs Symfoniker varje säsong framträder ensemblen också på egen hand med varierade program som visar dess bredd och mångsidighet.