Göteborgs Konserthus Brahms dubbelkonsert

George Enescu (1881-1955) Rumänsk rapsodi nr 1 Det är inte alla tonsättare som skriver sina mest berömda verk när de är 19 år gamla. En som gjorde det var George Enescu med sina två rumänska rapsodier från 1901. De följde honom hela livet. På äldre dagar ska han ha beklagat hur de överskuggat hans övriga musik. Enescu kom från Rumänien och var lite av en mästare på allt han tog sig för. Om hans minne har det sagts att han kunde återskapa alla Beethovens verk om de gick förlorade. Termen rapsodi plockade han upp från Liszts ungerska rapsodier. Det är en titel som signalerar spontanitet, improvisation och rörelse. Men också att man har fogat samman olika delar. I rapsodierna gestaltade Enescu en romantisk bild av sitt hemland. Den första inleds med folksången ”Am un leu” vilken ska ha varit den första Enescu lärde sig i 4-årsåldern. Efter den lugna inledningen brister stycket ut i livfulla danser. Stycket skildrar bönder som stampar och tjoar i ett allt snabbare tempo. Det är en exotisk drömbild av en värld som kanske har varit – men inte längre är. Carl Magnus Juliusson

Louise Farrenc (1804-1875) Symfoni nr 3 Adagio - Allegro Adagio cantabile Scherzo. Vivace Finale. Allegro Louise Farrenc har en självklar i musikhistorien som en av de mest framstående och remarkabla kvinnliga tonsättarna. Hon blev den första kvinnan att utnämnas till professor vid konservatoriet i Paris, och vann kampen om att erhålla lika hög lön som sina manliga kollegor. Hennes tredje symfoni hamnar numera på listor över världens bästa symfonier, då uppdaterade listförfattare allt mer öppnar öronen för kvinnliga genier. Symfonin bär bland annat en av de mest storslagna finalerna i orkesterrepertoaren. Hon skrev symfonin 1847, men den framfördes inte förrän två år senare av konsertsällskapet vid konservatoriet. Första satsen rör sig subtilt från en mjuk introduktion i oboestämman. Direkt faller upprörda stråkar och pukor in, en oväntad uppbyggnad på kort tid. Farrenc litar på att lyssnaren följer med på resan, och kompletterar den höga energin med citat från Beethoven. Plötsliga förändringar i dynamik förstärker spänningen. Andra satsens adagio inleds med en lyrisk klarinettmelodi och bildar ett enkelt och elegant mellanspel, lugnt och orubbligt. Tredje satsens scherzo har framåtriktning, fart och spänning som ständigt bubblar under ytan, pausad endast under den centrala träblåsartrion. De avgörande unisona stråkarna som inleder sista satsen signalerar en återgång till en mörkare, djärv energi. Precis som i Mozarts symfoni nr 40 framträder passion och känsla inom klassicismens fasta ramar. Med kraft värdig romantiken avslutas finalen med tre triumferande slutackord. Jenny Svensson

Johannes Brahms (1833-1897) Dubbelkonsert a-moll Op 102 Allegro Andante Vivace non troppo Johannes Brahms komponerade sin dubbelkonsert för violin, cello och orkester sommaren 1887. Det var han sista verk för orkester och är, trots sina blott 30 minuter, ett riktigt storverk. Brahms kallade verket själv för ”underhållande” och ett ”skämt” – ord som en lyssnare har svårt att förena med en sådan intensiv och kraftfull konsert. Den vanliga förståelsen av Brahms Dubbelkonsert är att dess seriösa framtoning går tillbaka på den konflikt som uppstått mellan Brahms och hans vän, violinisten Joseph Joachim, angående en otrohetsaffär mellan Joachims fru och Brahms utgivare. Konserten – som uruppfördes av Joachim och cellisten Robert Hausmann med Brahms som dirigent – ska ha varit en utsträckt hand efter en flera år lång tystnad. En känslosam melodi i cellon vänder sig milt mot violinisten, och till slut förenas de två. Dubbelkonserten fick blandat mottagande. Vissa, exempelvis Clara Schumann, ansåg att den saknade värme. I dag framstår den inte mindre som en av 1800-talets sista stora konserter med anor tillbaka till Mozart och Beethoven – och ett unikt exempel på Brahms sena kompositionsstil för full orkester där han också använder soloinstrumentens hela räckvidd. Carl Magnus Juliusson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Titeln som förste gästdirigent delas med Pekka Kuusisto från och med säsongen 2025-2026. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago och Gustavo Dudamel, och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Violinisten Pekka Kuusisto är känd för sin konstnärliga frihet och nyskapande inställning till repertoar. Han är konstnärlig ledare för Den Norske Kammarorkester samt sedan 2023 förste gästdirigent och konstnärlig partner hos Helsingfors Filharmoniker. Han är också partner hos Deutsche Kammerphilharmonie Bremen. Hösten 2025 tillträder han som förste gästdirigent hos Göteborgs Symfoniker. Han är även utsedd till chefdirigent för Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra från och med 2028. Under säsongen 2024-2025 framträdde Kuusisto med Helsingfors filharmoniska orkester och Göteborgs Symfoniker både som solist och dirigent, och dirigerade även Die Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, Svenska Kammarorkestern, Danska Radions Symfoniorkester och Skotska kammarorkestern. Han dirigerade även Sveriges Radios symfoniorkester, Lahti Sinfonia och Österbottens symfoniorkester samt framträdde som solist med Detroits symfoniorkester, NSO Dublin, Bryssels filharmoniska orkester, Orchestre National de Lyon, NDR Elbphilharmonie Orchestra, Los Angeles Philharmonic och Bostons symfoniorkester. Kuusisto fortsätter sitt samarbete med Gabriel Kahane i duon Council efter framgångsrika turnéer i USA och Australien. Kuusisto är en entusiastisk förespråkare för samtida musik och interagerar med partners från hela det konstnärliga spektrumet. Hans projekt inkluderar samarbeten med Hauschka och Kosminen, neurologen Erik Scherder, elektropionjären Brian Crabtree, jazztrumpetaren Arve Henriksen, jonglören Jay Gilligan, dragspelaren Dermot Dunne och folkartisten Sam Amidon. 2024 medverkade han på Bryce Dessners album SOLOS och på Anna Clynes och The Knights album Shorthand. 2023 gav han ut ett album på BIS som dirigent för Helsingfors filharmoniska orkester med den första inspelningen av Jaakko Kuusistos symfoni, op 39, och ett annat för Alba som violinist med Malin Broman och Österbottens kammarorkester som framför verk av Tarrodi, Byström, Larsson och Zinovjev. Bland tonsättare som skrivit violinkonserter för Kuusisto finns Nico Muhly, Sebastian Fagerlund och Bryce Dessner. Pekka Kuusisto haViolinisten Pekka Kuusisto är känd för sin konstnärliga frihet och nyskapande inställning till repertoar. Han är konstnärlig ledare för Den Norske Kammarorkester samt sedan 2023 förste gästdirigent och konstnärlig partner hos Helsingfors Filharmoniker. Han är också partner hos Deutsche Kammerphilharmonie Bremen. Hösten 2025 tillträder han som förste gästdirigent hos Göteborgs Symfoniker. Han är även utsedd till chefdirigent för Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra från och med 2028. Under säsongen 2024-2025 framträdde Kuusisto med Helsingfors filharmoniska orkester och Göteborgs Symfoniker både som solist och dirigent, och dirigerade även Die Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, Svenska Kammarorkestern, Danska Radions Symfoniorkester och Skotska kammarorkestern. Han dirigerade även Sveriges Radios symfoniorkester, Lahti Sinfonia och Österbottens symfoniorkester samt framträdde som solist med Detroits symfoniorkester, NSO Dublin, Bryssels filharmoniska orkester, Orchestre National de Lyon, NDR Elbphilharmonie Orchestra, Los Angeles Philharmonic och Bostons symfoniorkester. Kuusisto fortsätter sitt samarbete med Gabriel Kahane i duon Council efter framgångsrika turnéer i USA och Australien. Kuusisto är en entusiastisk förespråkare för samtida musik och interagerar med partners från hela det konstnärliga spektrumet. Hans projekt inkluderar samarbeten med Hauschka och Kosminen, neurologen Erik Scherder, elektropionjären Brian Crabtree, jazztrumpetaren Arve Henriksen, jonglören Jay Gilligan, dragspelaren Dermot Dunne och folkartisten Sam Amidon. 2024 medverkade han på Bryce Dessners album SOLOS och på Anna Clynes och The Knights album Shorthand. 2023 gav han ut ett album på BIS som dirigent för Helsingfors filharmoniska orkester med den första inspelningen av Jaakko Kuusistos symfoni, op 39, och ett annat för Alba som violinist med Malin Broman och Österbottens kammarorkester som framför verk av Tarrodi, Byström, Larsson och Zinovjev. Bland tonsättare som skrivit violinkonserter för Kuusisto finns Nico Muhly, Sebastian Fagerlund och Bryce Dessner. Pekka Kuusisto spelar på en Antonio Stradivarius från 1695 på generöst utlån från Anders Sveaas almennyttige fond.

För andra säsongen i rad är violinisten Ava Bahari Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker 2025-2026. Hon gav sin första solokonsert vid åtta års ålder i Göteborgs Konserthus. Hon studerade vid Oslo Musikhögskolas program för unga artister under ledning av Terje Moe Hansen och 2011- 2015 fortsatte hon sina studier hos Per Enoksson, tidigare violinist hos Göteborgs Symfoniker. Ava Bahari har studerat vid Hochschule für Musik Hanns Eisler Berlin under ledning av Kolja Blacher och tog sin diplomexamen i maj 2024. 2021 tog hon också en examen vid Accademia Stauffer i Cremona, Italien. Hon har mottagit ett flertal utmärkelser inklusive 3:e pris vid Premio Paganini-tävlingen i Genova, 4:e pris vid Concours International Tibor Varga i Sion 2021 och 1:a pris vid Aurora Music Competition i Stockholm 2019. Under sin karriär har hon arbetat med dirigenter som Santtu-Matias Rouvali, Pekka Kuusisto och Ryan Bancroft och uppträtt med orkestrar som Kungliga Filharmonikerna, Teatro Carlo Felice Genova, Baden-Baden Philharmonie, Malmö Symfoniorkester, The Philharmonia Orchestra, Tokyo Symphony Orchestra, Helsinki Philharmonic och BBC National Orchestra of Wales. Några av hennes mer anmärkningsvärda framträdanden inkluderar ett Paganini-framträdande på Seoul Arts Center, ett recital om "Stauffer" Guarneri del Gesù 1734 i museo del Violino Cremona och ett recital i Konzerthaus Berlin. Ava Bahari har också mottagit musik- och kulturstipendier från Sten A Olssons Stiftelse för forskning och kultur, Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetsamhället i Göteborg och Willinska Stiftelsen. Med Göteborgs Symfoniker gjorde hon solistdebut i januari 2023 i Schönbergs violinkonsert. Hon spelar på en Stradivarius Ovcharov från 1694 på lån från Anders Sveaas Almennyttige Fond.

Andreas Brantelid är född i Köpenhamn och debuterade som solist vid 14 års ålder med Det Kongelige Kapel i Köpenhamn. Idag är han en av de mest eftertraktade artisterna från Skandinavien. Bland höjdpunkterna finns framträdanden med London Philharmonic, City of Birmingham Symphony, BBC Symphony och BBC Philharmonic Orchestras, Tonhalle Orchester Zürich, Mahler Chamber Orchestra och Bryssels filharmoniska orkester. Han har arbetat med många framstående dirigenter, inklusive Andris Nelsons, Esa-Pekka Salonen, Philippe Herreweghe, Vasily Petrenko, Thomas Dausgaard, Pablo Heras-Casado, Andrew Manze, Sakari Oramo, Jukka-Pekka Saraste, Robin Ticciati och Heinrich Schiff. Bland de musiker som inspirerat honom finns pianisten Bengt Forsberg och violinisten Nils-Erik Sparf, som han spelat med sedan 2002 i olika format. Andreas Brantelid har också samarbetat med artister som Daniel Barenboim, Gidon Kremer, Joshua Bell, Vadim Repin, Nikolaj Znaider, Lawrence Power och Paul Badura Skoda. Han har även bildat trio med österrikiske violinisten Benjamin Schmid och den norske pianisten Christian Ihle Hadland. Han uppträder även på festivaler och har varit medlem i Lincoln Center Chamber Music Society. Hans debutalbum med Tjajkovskijs, Schumanns och Saint-Saëns cellokonserter med Danmarks Radios Symfoniorkester gavs ut av EMI 2008. Han släppte en hyllad skiva med båda Haydns cellokonserter 2021 med Concerto Copenhagen och hans utgåva 48 Strings från 2022 innehåller musik för 1, 2, 4 och 12 celli. Andreas Brantelid vann första pris i Eurovision Young Musicians Competion 2006 och i Paulo Cello-tävlingen 2007. 2015 fick han Carl Nielsen-priset i Köpenhamn. Han spelar på Stradivarius Boni-Hegar från 1707, som han fått tack vare generöst stöd från Christen Sveaas.