Göteborgs Konserthus Eschenbachs final

GUSTAV MAHLER (1860-1911) SYMFONI NR 6 A-MOLL "DEN TRAGISKA" Allegro energico ma non troppo. Heftig, aber mankig Scherzo. Wuchtig Andante moderato Finale: Allegro moderato När Gustav Mahler 1903 började skriva sin sjätte symfoni var han ännu mitt uppe i en lycklig period av sitt liv. Han var gift och hade två små flickor. Men finalens tre hammarslag slår sönder den trygga tillvaron. Han låter en jätteslägga slå. Tre år senare hade Mahler profetiskt nog själv drabbats av tre svåra slag: den äldsta dottern hade drabbats av scharlakansfeber och difteri och avlidit. Själv hade han avskedats från chefsposten vid Wienoperan. Dessutom hade han fått diagnosen obotligt hjärtfel. Det sistnämna beskedet kom mera som en slump. Det var hustrun Alma som blivit så förkrossad över dotterns död att hon några dagar efter begravningen uppsökte en läkare. Mahler sade då halvt på skämt att han kanske också skulle behöva en undersökning. Man hittade då hans hjärtfel och det bekräftades senare vid ytterligare en undersökning i Wien. Överkänslig och skrockfull som han var tog han bort det tredje slaget i symfonins final - men idag lägger man ofta till det igen. Den första satsen är optimistiskt ivrig. När han skissat det första temat kom han enligt Alma en dag ner från skogen och berättade att han försökt porträttera henne i det andra temat: "Om jag lyckats vet jag inte, men nu får du finna dig i det." De koskällor som klingar invaggar oss i såväl ett pastoralt lugn men också i barndomens drömmar. Andra satsen är ett vilt och mardrömslikt scherzo - men det tog lång tid och det behövdes många omarbetningar innan Mahler bestämde sig för att scherzot skulle komma före det känslosamma, oskuldsfulla och pastorala andantet i vilket han skildrar två små barn som hoppar zick-zack i sanden. Efterhand blir barnarösterna allt mer sorgsna och dör bort. Det har på senare tid i fackpressen blommat upp en ny debatt om i vilken ordning dessa två satser ska spelas och man måste acceptera att olika dirigenter har olika uppfattning om det. Det är den ödesmättade finalen som motiverar att man ibland kallat sexan för "Den tragiska". Det är inte bara den längsta satsen i någon av Mahlers nio fullbordade symfonier, det är också den mest gripande. Den bjuder på ett drama med häftiga tonartsbyten och därmed också skiftande stämningar. Här beskriver han sin egen undergång - eller som han senare valde att formulera sig, hans hjältes undergång. Alma minns: "Det är hjälten på vilken tre slag av ödet faller - det sista fäller honom, som man fäller ett träd. Sommaren var vacker, lugn och lycklig. Innan semestern var slut spelade han igenom hela sjätte symfonin för mig. Ännu en gång gick vi arm i arm upp till hans stuga i skogen, där inget kunde störa. Dessa tillfällen var alltid mycket högtidliga. Inget av hans verk kom så direkt från hjärtat som detta. Vi grät båda den dagen. Musiken och det den siade om grep oss djupt. Den sjätte symfonin är det mest personliga av hans verk, och profetiskt dessutom." Symfonin fullbordades 1904 och tonsättaren ledde själv uruppförandet i Essen den 27 maj 1906. STIG JACOBSSON

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Sedan 2019 är Christoph Eschenbach Symfonikernas förste gästdirigent. Sitt stora genombrott som pianist fick han efter att ha vunnit Clara Haskil-tävlingen i Luzern 1965. Han efterfrågades som solist av berömda konserthus och orkestrar över hela världen och mötte dirigenten George Szell som bjöd in honom att turnera med Clevelandorkestern. Vid samma tid inleddes ett samarbete med Herbert von Karajan. Christoph Eschenbach genomgick framgångsrika studier i dirigering i Hamburg och inflytandet från hans två mentorer Szell och von Karajan utgjorde en naturlig väg in i en dirigentkarriär. I dag är Christoph Eschenbach efterfrågad som gästdirigent av världens ledande orkestrar och operahus i städer som Wien, Berlin, Paris, London, Los Angeles, Boston, Shanghai och Milano samt prestigefyllda festivaler i Salzburg, Tanglewood, Ravinia, St Petersburg och Schleswig-Holstein. Han har varit chefdirigent för Tonhalleorkestern i Zürich, Houston Symphony Orchestra, NDR-orkestern i Hamburg, Orchestre de Paris, Philadelphia Orchestra och National Orchestra of Washington. Han är för närvarande chefdirigent för Konzerthausorchester Berlin.