Göteborgs Konserthus Stråkar för själen

Richard Strauss (1864-1949) Stråksextett ur Capriccio Richard Strauss skrev sin sista opera 1940-41 mitt under brinnande krig. Librettot skrevs av vännen Clemens Krauss men idén kom ursprungligen från författaren Stefan Zweig. Kanske ville han skriva en opera med ett innehåll som trotsade barbariet som pågick runt omkring. Om civiliserade personer kunde konversera, varför inte också länder? Och nog bör det ha varit provocerande för makthavarna att man i operan diskuterar kvaliteten i Couperins och Rameaus musik. Handlingen utspelar sig kring 1775 på ett slott i trakten av Paris. Ett sällskap har samlats för att fira grevinnan Madeleines födelsedag. Som nybliven änka uppvaktas hon av tonsättaren Flamand och poeten Olivier Hon är kluven inför vilken av dem hon ska välja. De två får förkroppsliga frågan om vilken konstart som står främst, musiken eller litteraturen, en fråga som också kan sägas utgöra operans tema. Sextetten, som fungerar som uvertyr, är i operan komponerad av Flamand som en kärleksgåva till grevinnan. Verkets stil är dock varken rokoko eller modernism. Här finns i stället mycket av den stämning som kännetecknar Strauss egen senromantiska stil före sekelskiftet. Yngve Bernhardsson

Nancy Dalberg (1881-1949) Stråkkvartett nr 3 Op 20 Allegro con passione Allegretto semplice Tempo giusto Danska Nancy Dalberg växte upp i herrgårdsmiljö på Fyn. Hennes far var den framgångsrike apotekaren och industrimannen Christian D A Hansen. Hon började tidigt spela piano och efter giftermålet 1901 och bosättning i Köpenhamn fortsatta hon med pianostudier för Ove Christensen. En lovande karriär som konsertpianist, stäcktes dock av en kronisk senskideinflammation. Från 1909-11 studerade hon musikteori och komposition för Johan Svendsen och från 1913 för Carl Nielsen. Denne kom för övrigt att spela en stor roll i hennes liv. Hon fick bl a förtroendet att instrumentera delar av Nielsens Aladdin och Fynsk forår. Han skulle också medverka i en av stämmorna vid uruppförandet av hennes första stråkkvartett, som ägde rum i hennes hem 1914. Han uruppförde också 1915 och 1918 tre av hennes orkesterverk, Scherzo for Strygeorkester op. 6, Symfoni i ciss-moll (1917) och Capriccio for orkester (1918). Nancy Dalbergs produktion är inte stor. Förutom nämnda orkesterverk och ytterligare några skrev hon ett femtiotal sånger, varav tre för röst och orkester. Bland de senare kan nämnas Marianne Sinclairs sang, ett av alstren till en planerad opera baserad på Gösta Berlings saga. Tyvärr hade Selma Lagerlöf redan lovat bort operarättigheterna, så den satsningen fick skrinläggas. Bland kammarmusikverken finns ett antal mindre verk för violin och piano samt cello och piano. Men det är framför allt de tre stråkkvartetterna som låtit tala om sig, inte minst efter en utmärkt inspelning 2019. Den tredje stråkkvartetten blev aldrig publicerad under Dalbergs livstid, även om hon 1946 gjorde försök att själv bekosta tryckningen. Den drog emellertid ut på tiden. Först 1950, ett år efter hennes död, kom verket ut. Det var tillägnat läraren och vännen Carl Nielsen. Han dog 1931, men hade förhoppning lyssnat på verket vid uppförandena 1928 och 1929. Yngve Bernhardsson

Rebecca Clarke (1886-1979) Dumka Dumka (‘tanke’ på ukrainska) är namnet på traditionell slavisk musik som går från melankoli till glädje. Melankoli fanns det mycket av i Rebecca Clarkes liv, och få instrument kan måla den känslan lika ömt som violan. Trion är skriven med djup kunskap om östeuropeisk musik och om artisteri på högsta nivå. Bland annat hade Clarke sammanställt en bok om den tjeckiske tonsättaren Bohuslav Martinu. Rebecca Clarke, som föddes i England och dog i USA, hade både engelskt och amerikanskt medborgarskap. Viola och sång var hennes främsta instrument och hon var eftersökt. En av orkestrarna hon var medlem i hade Maurice Ravel dirigerat. Som tonsättare var hon så skicklig att när hon skickade sin violasonat till en tonsättartävling blev hon en av de två vinnarna. Juryn trodde att en man skrivit den under kvinnlig pseudonym. Ni hör ju själva vilka fördomar som ligger begravda i den tanken. Sanningen blev för hårdsmält och priset tilldelades den andre tonsättaren. Idag är hennes musik för viola ett måste för en violast med självaktning. Katarina A Karlsson

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Sinfonia concertante Ess-dur K 364, för stråksextett Allegro maestoso - Andante - Presto "Konsertant symfoni" innebar konsert för mer än en solist. Allt eftersom de offentliga konserterna för betalande publik slog igenom ökade behovet av "briljant" orkestermusik där kända solister fick visa upp sig. Gärna flera i samma verk. Mozart skrev en Symphonie Concertante för fyra blåsare under sitt halvår i Paris - då när mamman dog där borta. Den tycks inte ha blivit framförd där och finns idag bara i en hårt bearbetad version från 1800-talet. I Paris skrev han också konserten för flöjt och harpa. Hans Concertone från 1773 hör strängt taget också till genren. Dubbelklaverkonserten i Ess-dur likaså. Sinfonia concertante i Ess dur för fiol och altfiol med orkester skrevs förmodligen i Salzburg någon gång under sommaren 1779. Originalnoterna har kommit bort på vägen. Då blir det svårare att tidsbestämma musiken. Första kända tryckta utgåva är från 1801. Det är en av Mozarts längsta konserter, dryga halvtimmen. Altfiolstämman är noterad i D-dur så musikern fick lov att stämma sitt instrument en halvton högre. Tanken var kanske att få en vassare klang så att solisten inte skulle bli överröstad. Dessutom lär det vara lättare att spela med "D-dur-grepp". Ingemar von Heijne, utdrag

Sara Trobäck är förste konsertmästare i Göteborgs Symfoniker sedan 2002. Hon studerade för Tibor Fülep på Musikhögskolan i Göteborg och för György Pauk vid Royal Academy of Music i London. I samband med sin examenskonsert 2001 erhöll hon akademins prestigefyllda Professional Diploma och Dove-priset. Sara Trobäck har även deltagit i mästarkurser för Lord Yehudi Menuhin, Ruggiero Ricci och Joshua Bell. Som solist har hon bland annat framträtt med Göteborgs Symfoniker, Svenska Kammarorkestern, Stockholm Sinfonietta och Helsingborgs Symfoniorkester. 2010 uruppförde hon en violinkonsert av Johannes Jansson som tillägnats henne och Göteborgs Symfoniker. Londondebuten skedde sommaren 1999 då hon framförde Tjajkovskijs violinkonsert med London Soloists i St Martin-in-the-Fields. Sara Trobäck har även konserterat i Skottland, Tyskland, Frankrike, Spanien, Portugal och Kina. 2002 bildade hon Trio Poseidon tillsammans med solocellisten Claes Gunnarsson och pianisten Per Lundberg. Trion har bland annat spelat in Beethovens trippelkonsert. Sara Trobäck spelar på en Giovanni Battista Guadagnini som lånas ut av Järnåkerfonden.

Justyna Jara började spela violin när hon var sju år. Efter att ha vunnit pris vid en tävling för unga violinister i Gdansk, Polen fortsatte hon studera i Warszawa för Miroslaw Lawrynowicz. Under studietiden erhöll hon pris i flera violintävlingar. Hon spelade även in Wieniawskis etydcapricer Op 10 och 18 för skivbolaget Acte Préalable som en hyllning till sin lärare. Hon studerade ett år vid Chopin-universitetet i Warszawa och sedan vid Juilliard i New York och arbetade med orkestrar som London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Philharmonia Orchestra och Royal Philharmonic Orchestra, ofta som assisterande konsertmästare. 2014 utsågs hon till andre konsertmästare i Göteborgs Symfoniker.

Claes Gunnarsson har turnerat över hela världen som solist, kammarmusiker, orkestermusiker och pedagog. Han fick en tidig och uppmärksammad debut som solist i Dvoráks cellokonsert tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Kort därefter utsågs han till solocellist i orkestern, en position han innehar sedan 1999. Som solist har Claes framträtt i några av världens mest prestigefyllda konsertsalar, däribland Wigmore Hall, Queen Elizabeth Hall, S:t Petersburg Philharmonie, Shanghai Symphony Hall, Seoul Arts Center och Singapore Symphony Hall. Han har även medverkat vid ledande internationella festivaler såsom La Folle Journée i Nantes, Music@Menlo i Kalifornien, Mecklenburg-Vorpommern, Affinis i Japan, Yuri Temirkanovs vinterfestival i S:t Petersburg samt Qingdao International Cello Festival. Bland de dirigenter han samarbetat med märks Neeme Järvi, Kent Nagano, Santtu-Matias Rouvali, Alexander Lazarev, Christian Zacharias och Christopher Warren-Green. Som kammarmusiker har Claes Gunnarsson samarbetat med framstående musiker som Leonidas Kavakos, Nikolaj Znaider, Christian Zacharias och Hélène Grimaud. Särskilt betydelsefullt är hans snart 25-åriga samarbete med violinisten Sara Trobäck och pianisten Per Lundberg i pianotrio­n Trio Poseidon. Trion har turnerat flitigt både nationellt och internationellt och gjort en kritikerrosad inspelning av Beethovens Trippelkonsert samt Brahms Dubbelkonsert tillsammans med Göteborgs Symfoniker och Neeme Järvi för Chandos Records. För Chandos Records har han även spelat in Weinbergs Cellofantasi och cellokonsert tillsammans med Göteborgs Symfoniker och Thord Svedlund. Inspelningen av cellokonserten belönades med utmärkelsen Diapason d’Or. Han finns även representerad på BIS Records med premiärinspelningen av Albert Schnelzers cellokonsert. Claes Gunnarsson bjuds regelbundet in som gästande solocellist hos bland andra Oslo-Filharmonien, BBC Symphony Orchestra och London Symphony Orchestra. Parallellt med sitt konserterande är han verksam som lärare vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet. Claes spelar på en cello byggd 1707 av David Tecchler, generöst utlånad av Järnåkerfonden.

Juan Zurutuza är pianist och utbildad i Mexiko och Nederländerna. Han studerade för Rian de Waal vid Kungliga Konservatoriet i Haag 2001-2008. Han har spelat solo- och kammarmusikkonserter med medlemmar ur Rotterdam Filharmoniska orkester och Concertgebouw Orkester i Skandinavien, Europa och Nordamerika. Sedan 2022 är Juan Zurutuza anställd som pianist i Göteborgs Symfoniker. För närvarande studerar han för pianisten Robert Durso, tack vare flera stipendier som erhållits från Göteborgs Symfonikers Vänförening, Marianne & Ary Paleys Stipendiefond, Eduard Magnus Musikfond och Mary von Sydows Donationsfond.