Göteborgs Konserthus Hardenberger firar 60 år

CAROLINE SHAW (f 1982) ENTR'ACTE Caroline Shaw är verkligen en tonsättare att hålla ögonen öppna för. Hon var den yngste tonsättaren någonsin som tilldelats Pulitzerpriset för musik när hon 30 år gammal fick priset för körsången Partita. Hon är också utbildad violinist, kammarmusiker och sångerska, mestadels i gruppen Roomful of Teeth. Därefter har hon fått beställningar från Carnegie Hall, Guggenheim-museet, St Pauls Kammarorkester och vår egen mezzosopran Anne Sofie von Otter. Shaw skrev sin kammarorkesterkomposition Entr'acte 2011 efter att ha hört ett framförande av Joseph Haydns stråkkvartett op 77:2 som rörde henne på djupet, inte minst den själfulla växlingen till Dess-dur i menuettens triodel. Hon lät därför sitt eget verk följa samma struktur som en klassisk menuett i tre avsnitt som visar upp helt olika sidor. "Som att plötsligt se den andra sidan av Alices glasögon" i underlandet. Som en sorts absurd, finstämd, technicolor-förvandling. Här och var får man känsliga ögonblick av musik från den klassiska eran och barocken, som just upptäckt att de befinner sig i fel århundrade. STIG JACOBSSON

MIECZYSLAW WEINBERG (1919-1996) TRUMPETKONSERT OP 94 Etyder Episoder Fanfarer (satserna två och tre spelas i en följd) Weinberg föddes i Warszawa och skulle säkerligen ha kommit att räknas till de ledande polska tonsättarna om han inte tvingats att fly när nazisterna invaderade Polen 1939. Som jude hade han ännu visst skydd i Sovjet. Han var 20 år och fortsatte sin utbildning, med början i Minsk. Men i Sovjet kom han till att börja med att betraktas som en främmande fågel och han uppmärksammades inte efter förtjänst förrän under sina sista år. Han hade då utvecklats till en produktiv och mångsidig tonsättare av operor, 22 symfonier, 17 stråkkvartetter och åtskillig annan kammarmusik samt solokonserter för cello (1956), violin (1959), flöjt (1961) och trumpet (1967). Trumpetkonserten skrevs för och tillägnades virtuosen Timofei Dokschitzer, solotrumpetare på Bolsjojteatern. Konserten har de traditionella tre satserna, men de två sista spelas utan paus. Konserten är ett äventyr, fullt av överraskningar, och ett musikanteri som inte sällan leder tankarna till Sjostakovitj. De var för övrigt goda vänner och spelade gärna fyrhändigt piano tillsammans. Den första satsen är en virtuos uppvisning i nonchalant halsbrytande skalor och löpningar, full av grotesk humor och medryckande rytmer. I en lugnare mellandel ackompanjeras solisten av pizzicatospel från stråkarna. Den andra satsen är full av allvar, som man inte vet vad det ska resultera i. Här är det inte bara trumpeten som får briljera; många av orkesterns träblåsare får egna små solon. Några klockklanger markerar övergången till finalen, som verkligen gör skäl för namnet Fanfarer. Här citerar tonsättaren några berömda fanfarer från musikhistorien. Först antyds bröllopsmarschen av Mendelssohn och sedan följer några av Rimskij-Korsakov - kända för den sovjetiske lyssnaren - ur operorna Tsar Saltan och Guldtuppen, men även korta anspelningar ur Bizets Carmen och Stravinskys Petrusjka. Metoden påminner en del om de oväntade citaten i Sjostakovitjs femtonde symfoni, och han kallade Weinbergs konsert för en "Symfoni för trumpet och orkester". STIG JACOBSSON

DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 1 F-MOLL OP 10 Allegretto. Allegro non troppo Allegro Lento Allegro molto. Lento 32 min Mannen bakom den här symfonin är en kedjerökande 19-åring, en ung konservatoriestudent hänförd över socialismens möjligheter, förälskad och nyss uppstigen från en längre sjukdomsperiod i tuberkulos. För att bli bättre skickades han till ett sanatorium på Krimhalvön. Resan till Svarta Havet väckte hans aptit på både resor och kärlek; på Krimhalvön mötte han Tatyana Glivenko som en del hävdar var hans livs kärlek. Från en barndom i en intellektuell medelklassfamilj hade Sjostakovitj tagit steget ut i livet och smakat det mesta av dess möjligheter utom framgång och berömdhet. Symfoni nummer ett ändrade på detta. Med den blev han känd långt utanför landets gränser, dirigenter som Toscanini, Klemperer, Walter och Stokowski tog upp symfonin på sina repertoarer. Det är rena askungesagan - en okänd sovjetisk konservatorieelev blir känd i USA på grund av ett enda verk. Men det är inte vilket verk som helst, det är oerhört mogen musik. För att kunna komponera så fullödigt så tidigt, behövs både begåvning och övning. Sjostakovitj hade skrivit musik redan som 13-åring och kanske innehåller symfonin fragment av hans tidiga försök. Det lär i alla fall hans moster ha sagt... Anledningen till att han alls skrev just en symfoni så tidigt var helt enkelt att han fått det i uppgift på konservatoriet. Genom sina extraknäck som stumfilmspianist hade Sjostakovitj fått utlopp för sin humoristiska ådra och den verkar ha följt med honom in i symfonins andra sats. Kanske hade han spelat till filmer med Buster Keaton och Charlie Chaplin. Om man blundar kan man framkalla sina egna filmklipp till musiken, Chaplin i rulltrappan till exempel. I satserna tre och fyra däremot byter Sjostakovitj ton och visar en del av det mörker som kom att genomsyra en hel del av hans senare musik. Det är mycket vackert när den ensamma oboen och senare trumpeten seglar ut över stråkhavet. Sist i sats tre är den massiva stråkklangen själv huvudperson. Men då kommer virveltrumman; inbäddad i satsens slut leder den över till fjärde och avslutande satsen där musiken mörknar ännu mer. Det är romantiskt, mer smäktande än den Sjostakovitj vi lär känna i hans senare musik. Pianot, Sjostakovitjs eget huvudinstrument, finns med i orkesterklangen, men inte som en självständig enhet. Här och där glimtar också rasande tempi, som han är en sådan expert på att orkestrera. Ingen kan som Sjostakovitj få en hel symfoniorkester att falla i sken som en skräckslagen häst. KATARINA A KARLSSON

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Ryan Bancroft växte upp Los Angeles och uppmärksammades första gången internationellt när han vann både förstapris och publikens pris vid Malko-tävlingen i dirigering 2018. Sedan har karriären gått spikrakt uppåt: han utsågs 2019 till ny chefdirigent för BBC National Orchestra of Wales och efter sitt första besök hos Tapiola Sinfonietta erbjöds han att bli orkesterns Artist in Association. Han har också haft framgångsrika samarbeten med Toronto Symphony Orchestra, Rotterdams filharmoniker, Atlanta Symphony Orchestra och Kungliga filharmonikerna samt ett flertal andra orkestrar.

Håkan Hardenberger är enligt många vår tids störste trumpetsolist: "Den mest välklingande, subtile trumpetaren på jorden" (The Times). Vid sidan av sina fenomenala framföranden av den klassiska repertoaren har Håkan Hardenberger blivit beryktad som pionjär av viktiga och virtuosa nya verk för trumpet. Han framträder med världens ledande orkestrar, inklusive New York Philharmonic, Wiens filharmoniker och London Symphony. Håkan Hardenberger har sedan 1986 varit solist vid ett 50-tal konserter med Göteborgs Symfoniker och rest med sina vänner i orkestern på turnéer till Storbritannien, Tyskland, Hong Kong, Singapore, Spanien och Österrike. Samt på det lokala planet till Skara sporthall och Karlbergsteatern i Åmål.