Göteborgs Konserthus GSO, Barbara Hannigan, Christian Lindberg

Claude Debussy (1862-1918) Nocturner Tydliga paralleller mellan musik, poesi och måleri kan skönjas kring sekelskiftet 1900, och märks också i Debussys musik från samma tid, då han lät sig inspireras av de franska impressionisterna och symbolisterna. Hans stil präglades starkt av övriga konstarter, med sina färgkaskader och sin diffusa, suggestiva harmonik, liksom det drömska och sensibla anslaget. Les Nocturnes (1900) är en symfonisk triptyk med damkör, och det verk i vilket Debussy står de samtida konstnärerna närmast. Titeln refererar till en serie av målningar med samma namn av Debussys favoritkonstnär, den amerikansk-brittiska målaren James McNeill Whistler (1834-1903), som bodde i Paris vid den här tiden. Hans clair obscure-teknik försökte Debussy musikaliskt återskapa, och de tre satserna bär namnen moln, karnevalsfestligheter och sjöjungfrur. I förordet skrev han: ”Titeln Nocturnes ska här uppfattas [...] i en mer dekorativ mening. Det handlar alltså inte om den vanliga formen av notturno, utan om alla intryck och speciella belysningar som kan finnas i detta ord. [...]” Debussy återanvände teman och idéer från 1892, som från början var tänkta som ett orkesterstycke med inspiration från den franske poeten Henri de Régnier. Då kallades verket Trois Scènes au Crépuscule (Tre scener i skymningen), och omarbetades tidigt i utvecklingen för soloviolin och orkester åt violinvirtuosen Eugène Ysaÿe. Projektet lades dock på is, men Debussy hade nu fröet till det som skulle bli Nocturnes. De tre satserna skiljer sig markant från varandra. Den inledande, Nuages (Moln), är ett lugnt och mycket stämningsfullt förspel, som med sin diffusa atmosfär liknar en ständigt föränderlig himmel. Ett olycksbådande tema i det engelska hornet återkommer oupphörligen, tills satsen avslutas med ett dystert tremolo i kontrabasarna. I den gnistrande, lättsinniga och lekfulla andra satsen, Fêtes (Festivaler), tar den karaktäristiska trumpetmelodin täten i den storslagna och triumferande festprocession som musiken gestaltar. Den avslutande lugna och melankoliska satsen, Sirènes (Sirener), innehåller ekon av balinesisk gamelan, musik som Debussy hörde på världsutställningen i Paris 1889. En spöklik, ordlös kvinnlig kör svävar flytande över en sammetslen orkesterbakgrund. Musiken stegras i intensitet till nya spännande och harmoniskt rastlösa höjder, och efter en sista insats i harpan försvinner musiken sakta och tyst. ANDREAS KONVICKA

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Hon har kallats ”en konstnär som siktar rakt mot hjärtat och aldrig missar”. Kanadensiska Barbara Hannigan är sedan 2019 förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Hon gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 – redan det en succé – och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som sångerska och dirigent samarbetar hon med ledande orkestrar som London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Toronto Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker och Sveriges Radios symfoniorkester. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och erhöll både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Barbara Hannigan utsågs 2021 av Stenastiftelsen till hedersstipendiat och fick ta emot en stipendiesumma på 300 000 kr. I september 2022 framförde Barbara Hannigan den bejublade La Voix Humaine av Poulenc tillsammans med Göteborgs Symfoniker.