Det var fullsatt i salen när journalisten Kristian Wedel tog oss med på sin nostalgiska resa. Han berättade hur en liten grupp av initiativrika män från judiska släkter satte fart på ”både fakturor och poesi” i Göteborg under 1800-talet. Hur skulptur, måleri och musik blomstrade sida vid sida med företagandet inom spannmål, pappershandel, bankväsende och dagspress.– De importerade skinn och läder, salt och papegojor… Men framför allt importerade de idéer. Göteborg blev en öppen och nyfiken stad.
Konserten Från Mendelssohn till Mühlrad den 27 augusti ingick i firandet av 250 år av judiskt liv i Sverige, en högtidlig smygstart på Symfonikernas säsong. Kristian Wedel berättade hur familjer som Mannheimer och Magnus runt förra sekelskiftet såg till att orkesterlivet i Göteborg fick en stabil grund att stå på:
– Bankdirektör Mannheimer var de göteborgska symfonikernas kassaförvaltare. I detta oarvoderade ämbete ingick också underförstått att han vid varje bokslut ur egen ficka förväntades täcka eventuella underskott. Det gjorde han så gärna. Han älskade musik, berättade Kristian Wedel.
Stamgästplaketterna i silver som Lisa och Herman Mannheimer fick 1935, generöst utlånade för kvällen av barnbarnet Robin Mannheimer.
Musiken var denna kväll skriven av fem judiska tonsättare ur olika epoker. Göteborgs Symfonikers Artist in Residence, 28-åriga Ava Bahari, förde med sin generösa ledighet in Felix Mendelssohns violinkonsert i nutiden. Särskilt gripande blev den mördade Pavel Haas ofullbordade symfoni. Dirigent Joshua Weilerstein beskrev stycket inte bara som en deklaration av identitet, utan som en bön för skydd och för motståndskraft i alla typer av krig.
I salongen satt bland andra tonsättaren Jacob Mühlrad, statsminister Ulf Kristersson och kulturminister Parisa Liljestrand, och fick höra om den passion som publiken genom åren hyst för Göteborgs Konserthus. Till de allra trognaste besökarna hörde Lisa Mannheimer. Hon såg samtliga konserter från invigningskvällen år 1935, fram till sin död år 1957.
– Runt år 1950 gick Lisa Mannheimer gärna på konserterna tillsammans med sitt lilla barnbarn Robin. Det var inget som skedde lättvindigt. Först spelade farmor Lisa temata från kvällens verk på en av familjens två Steinwayflyglar i våningen på Götabergsgatan. Sedan gick hon och Robin tillsammans från Götabergsgatan till Konserthuset, berättade Wedel.
– Lisa Mannheimer hade alltid samma logeplats. När hon blev gammal och tyckte att orkestern spelade för svagt hände det att hon hjälpsamt satt
i logen och visslade temat. När farmors visslingar överröstade Göteborgs Symfoniker försökte den lille Robin sjunka ner i stolen och göra sig så liten som möjligt.
Slutligen, precis innan Weinbergs rapsodi fick avsluta konserten, skickade Wedel en särskild hälsning till den nu något äldre Robin Mannheimer i publiken:
– Denna kväll behöver du inte ducka.
Programmet 27 augusti:
Mühlrad REMS
Mendelssohn Violinkonsert e-moll
Pergament Dibbuk
Haas Symfoni
Weinberg Rapsodi över moldaviska teman
Text: Jenny Svensson
Foto: Thom Estifanos & Jenny Svensson
