Archive Dive into the archive

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Lohengrin (1848) is Wagner's last Romantic opera, and centers on the knight Lohengrin. The popular prelude to the first act, which the author Thomas Mann considered "the pinnacle of Romanticism", is often performed as a stand-alone in concerts. Through various musical themes and motifs, we are led into the world of passion, mystery and heroism of the first act. The aria that follows in tonight's program, "Im fernem Land", is called Lohengrin's Grail story - where the myth of the holy vessel is said to symbolize human longing.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Paul Dukas (1865-1935) L'apprenti sorcier L'apprenti sorcier (The Sorcerer's Apprentice) is the most famous work by the French composer Paul Dukas. It premiered in May 1897 in Paris with the composer himself conducting. The piece is based on Goethe's poem Der Zauberlehrling, about a sorcerer who leaves his apprentice to fetch water. But instead of doing it himself, the apprentice conjures up a broom to do the job for him. Dukas illustrates the broom with a rhythmic theme in the bassoon. The water is depicted through leaps and splashing cymbals. But the apprentice is not fully trained and loses control of the situation. The broom never stops fetching water. The room floods. The apprentice tries to chop the broom in half with an axe, which only gives rise to more brooms. A contributing factor to the music's great popularity was Walt Disney's animated film Fantasia from 1940, starring Mickey Mouse. Dukas' romantic and magical works stand today as a clear precursor, along with Korngold and Holst, to John Williams' shimmering film music.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Lohengrin (1848) is Wagner's last Romantic opera, and centers on the knight Lohengrin. The popular prelude to the first act, which the author Thomas Mann considered "the pinnacle of Romanticism", is often performed as a stand-alone in concerts. Through various musical themes and motifs, we are led into the world of passion, mystery and heroism of the first act. The aria that follows in tonight's program, "Im fernem Land", is called Lohengrin's Grail story - where the myth of the holy vessel is said to symbolize human longing.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Peter Tchaikovsky (1840-1893) Symphony No. 6 Pathetique Op 74 Adagio;Allegro non troppo - Allegro con grazia - Allegro molto vivace - Finale:Adagio lamentoso Few symphonies contain as many outbursts of emotion and sudden mood swings as Tchaikovsky's Sixth, with the telling title Pathétique ("passionate suffering"). It reflects his manic-depressive personality, he suffered throughout his life from crises and often struggled with illness and depression. Tchaikovsky's death in Saint Petersburg, just nine days after he conducted the premiere, also gave the work a tragic aura right from the start. It was even said that the music deliberately foreshadowed his own death, which occurred after he drank cholera-tainted water. Even today, musicologists disagree whether it was an accident or a forced suicide, to avoid public scandal as a homosexual. Is the sixth symphony really a self-composed requiem? This theory is fueled by the "dark" key of B minor, which stands for great passion and tragedy, and by the unusual structure. The main motif that runs throughout the work consists of a plaintive, descending second interval. The gloomy character of the symphony is clear already in the first movement, with its slow, dark introduction. The second movement is reminiscent of Don José's flower aria from Bizet's opera Carmen, which Tchaikovsky greatly admired. Towards the end of the movement there is a chorale-like funeral march, and even a quote from the Russian Orthodox funeral liturgy. The second movement provides some lightening, and Tchaikovsky wrote it in an elegant 5/4 time signature, which is a fairly common time signature in Russian folk music. The "limping" character makes the movement almost humorous, despite the loving waltz or minuet-like style. In the third movement he returns to the march as idea, but it begins as an cheerful scherzo that gradually unfolds in its full life-affirming power. The fourth movement is the most famous in the symphony, and is partly reminiscent of a mournful requiem. The main theme is characterized by sighing motifs, and at the end the music fades into a low string chord in B minor. Tchaikovsky considered the symphony to be his most important, most personal composition, but the premiere was received cautiously.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

Hector Berlioz (1803–1869) Le carnaval romain (Roman Carnival) Hector Berlioz's stylish concert overture Le carnaval romain delighted contemporary audiences. Berlioz was certainly known as an innovative skyrocketer, but here he had achieved something lively and captivating that made the audience ecstatic. After the premiere, another performance was soon forced. Le carnaval romain was written in 1844 and is not an overture that begins an opera, but a standalone piece, very well suited to begin an orchestral concert. But there is actually a connection to opera: as early as 1837, Berlioz had composed his first opera, the one about the goldsmith and adventurer Benvenuto Cellini, who was active in 16th-century Florence, and when the opera was reworked from two to three acts in the mid-1840s, Berlioz included his Le carnaval romain to illustrate the great carnival scene in the second act, with its roaring frenzy and lively tarantella rhythms. This operation was not done at random, because the first melody heard in Le carnaval romain (played by English horn) is actually borrowed from the opera. To this particular melody, Benvenuto sings to his beloved how he intends to abduct her during this very carnival. The music certainly aroused some wonder when Berlioz used irregular and restless melody lines, but in doing so he avoided all risk of banal intonations, while at the same time seizing the listener.

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.

Camille Saint-Saëns (1835–1921) Cello Concerto No. 1 Like Mozart and Mendelssohn, Camille Saint-Saëns was a precocious child prodigy. By the age of 10, he could play all of Beethoven's piano sonatas from memory. During his long life, he composed in most genres: symphonies, chamber music, opera and choral works. He is perhaps best known for Carnival of the Animals and Cello Concerto No. 1 – called "the perfect cello concerto" by Shostakovich. No frills. No long orchestral introduction. With a dramatic orchestral chord followed by the soloist's fiery entrance, the listener is thrown straight into a musical whirlwind – as if the cello had suddenly acquired a voice that could no longer be contained. Through the concerto's three movements, Saint-Saëns lets the cello show its full range: from lyrical warmth to virtuoso brilliance, from glowing temperament to heartfelt reflection. The music demands total presence from both soloist and audience. There is certainly time for rest and recovery, but absolutely no break – the three movements are composed in one long, continuous flow. The sudden attack of the opening retains its romantic shock effect until the final triumphant gathering of power. The premiere of the cello concerto took place in Paris in 1873 – since then considered by many to be one of the greatest.

Orkesterkommentar: Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13 tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober 1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse. ”Synen på Liszts musik har i mångt och mycket förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets konstmusik (Gidlunds, 2009). Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”. Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket första gången 1848 som preludium till sitt stora kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket reviderats och första gången spelades i sin nya form i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine” på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka inte brutits av något oväder, som med sin dödande stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?” Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här finns arvet från den preussiska militärmusiken (som även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och romantikens ljuva klanger i skön förening med den typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för Wagner som sedermera blev Liszts svärson. Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan Liszts musik inte lastas för men det säger oss något om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke och historia. Stefan Nävermyr

The Gothenburg Symphony was formed in 1905 and today consists of 109 musicians. The orchestra's base is Gothenburg Concert Hall at Götaplatsen that has gathered music lovers since 1935. Since the 2019-2020 season, Barbara Hannigan is Principal guest conductor. We are also a proud partner of Barbara Hannigan's Equilibrium mentoring program focusing on young singers at the start of their careers. The title Principal Guest Conductor is shared by Pekka Kuusisto from 2025. Wilhelm Stenhammar was the orchestra's chief conductor from 1907 to 1922. He gave the orchestra a strong Nordic profile and invited colleagues Carl Nielsen and Jean Sibelius to the orchestra. Under the direction of conductor Neeme Järvi from 1982-2004, the orchestra made a series of international tours as well as a hundred disc recordings and established themselves among Europe's leading orchestras. In 1996, the Swedish Riksdag appointed the Gothenburg Symphony as Sweden's National Orchestra. In recent decades, the orchestra has had prominent chief conductors such as Santtu-Matias Rouvali, Mario Venzago and Gustavo Dudamel, following Kent Nagano as Principal Guest conductor. Anna-Karin Larsson is CEO and artistic director, Gustavo Dudamel honorary conductor and Neeme Järvi chief conductor emeritus. The orchestra's owner is the Västra Götaland Region. The Gothenburg Symphony works regularly with conductors such as Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias and Anja Bihlmaier.